Göteborgs Stad fäller och förstör nu naturvärdesträd i naturreservatet Välen.
Den 25 oktober förstördes flera knäckepilar i Välens naturreservat i Göteborg: två träd fälldes helt medan två andra blev kraftigt stympade, varav det ena ett gammalt naturvärdesträd och jätteträd.
Naturreservatet invigdes för två år sedan, men de gamla träden längs Stora Ån omfattas ofattbart nog inte av reservatsskyddet. Istället kan de huggas ner som som om de vore sly och ogräs enligt den sammanlagt tolv ord långa skötselplanen:
Undanröjning av vattenhinder. Röjning och slåtter i luckorna fram till Stora å.
Det finns tjugofem knäckepilar längs Stora Ån i Välens naturreservat. Bara några få av dem växer i direkt anslutning till vattnet. Trädens grenar hänger över ån och skyddar fiskyngel, småfisk och häckande fåglar och förför naturreservatets besökare med en underbart grönskande tunnelvy under sommarmånaderna.
De gamla knäckepilarna i Välens naturreservat är fulla av håligheter och därför livsviktiga boplatser för naturreservatets fladdermöss, kattugglor och många fågelarter (se bilder i bildspelet nedan).
Varför avverkas gamla träd i Göteborgs naturreservat?
Toppen av en trädstam doppade ner i Stora Ån, som därför behövde därför “röjas upp” enligt direktivet i den rekordkorta skötselplanen och entreprenören som hade kallats till platsen för att såga ner träden.
Tyvärr fortsätter Göteborgs Stad med destruktiva ingrepp på gamla och värdefulla träd. Fällningar och för träden förödande kapningar sker lättvindigt och ofta helt i onödan. Skötselplaner och trädpolicy saknar tydligt och relevant innehåll för hur Göteborgs gamla naturvärdesträd ska skyddas. Viljan verkar också saknas.
Den gamla knäckepilen i Välen – ett jätteträd
Trädets ena huvudstam, med ett stamomfång på 245 cm, hade sjunkit ner av sin egen tyngd utan att brytas av: en naturlig process som händer med jämna mellanrum. Knäckepilens inre ved som inte längre är vattenledande skyddas inte av garvämnen och förvittrar därför lättare. Det är denna process som gör träden så värdefulla för många djur. Inre håligheter bildas i de tjocka stammarna som skapar en fantastisk boplats och barnkammare åt fladdermöss, ugglor och fåglar. Trots att trädens gamla stammar långsamt vittrar sönder kan knäckepilar bli så gamla som 300-350 år, vilket finns dokumenterat i Tyskland.
Den gamla knäckepilen decimerades så radikalt att dess stora naturvärden nästan gått helt förlorade. Tre yngre stammar, som med tiden hade kunnat kompensera för förlusten av den grova stammen och föryngra trädet, sågades dessvärre också av. Nu återstår endast en smal stam, som delat sig från den trädets andra huvudstam. Trädet var ett av få jätteträd i naturreservatet och dess nästan ogenomträngliga och vilda grenverk skapade en fuktig och skuggig livsmiljö full av insekter, snäckor och andra småkryp.
Istället för att såga av den del av trädet som orsakade ett hinder för vattenflödet i ån sågades hela stammen av från trädets fot, tio meter in på land.
Dessutom sågades två andra knäckepilar som växte vid vattenbrynet ner helt och hållet, medan en tredje, också den vid vattnet, fick sin ena huvudstam avsågad. Träden hade med tiden kunnat utvecklas till naturvärdesträd tack vare sin direkta närhet till vattnet och de var redan värdefulla tack vare sina grenar som växte in över ån.
Nu ser platsen istället ut som ett typiskt svenskt kalhygge där några enstaka träd lämnats kvar för syns skull – utlämnade åt väder och vind (dessa träd faller oftast omkull efter kort tid).
Artikeln fortsätter under videon om avverkning i Välens naturreservat. Se platsen innan och efter avverkningen i videon:
De fyra knäckepilarna i träddungen utgjorde en social trädgrupp. Träden hjälper varandra genom att utbyta information och dela med sig av näring om något träd är i nöd. Detta är inget hokuspokus utan vedertagna forskningsrön som tack vare den tyske skogvaktaren Peter Wohllebens bestsellerbok om trädens sociala liv (“Trädens hemliga liv”) fått genomslag hos den breda allmänheten. Göteborgs Stad undantaget då.
Reaktionerna från människor som gick förbi platsen var starka: “massaker”, “slakt” var några av orden som hördes. Park- och naturförvaltningen, som har hand om skötseln av naturreservatet, pekades ut som ansvarig för förstörelsen.
Andras syn på knäckepilen
Utomlands och på många andra håll i Sverige är man däremot upplysta om knäckepilens stora ekologiska betydelse. Listan på svenska kommuner som kartlägger, registrerar och skyddar sina knäckepilar är imponerande: Nacka, Alvesta, Sundbyberg, Linköping, Tanum m fl.
Överallt beskrivs knäckepilen som ett naturvärdesträd: ett träd med utomordentliga värden för natur och ekosystem – som Göteborgs Stad stympar, förstör och fäller – mitt i stadens nyaste naturreservat till råga på allt.
Några knäckepilar lutar ut mot sjön. På stammarna frodas mängder av bladlavar och småvuxna hättemossor. Kyrkogårdslav tyder på god luftkvalitet.
Denna länk av träd binder samman annars åtskilda grönstråk vilket är värdefullt för bl a fåglar, exempelvis mindre hackspett. Knäckepilar mognar redan i tidig ålder och utvecklar värdefull död ved.
Naturvärden i parkdelen är främst knutna till de grova knäckepilarna med eldticka (på nästan alla). Några av pilarna är mycket grova och har stora naturvärden främst för svampar och insekter.
Ån ska röjas upp? I själva verket är det knäckepilarna som röjer upp ån på naturens vis
Knäckepilarnas omfattande rotsystem och snåriga dungar befäster stranden och förhindrar erosion. Att ta bort dessa träd är i själva verket raka motsatsen till att “röja upp” ån – det skapar erosion och som en följd växer ån snabbt igen.
