Seger i Mark- och miljödomstolen: Välenskogen får inte avverkas!

Idag kom slutligen beskedet efter den ett och halvt år långa kampen för “Välenskogen”, en liten men ekologiskt värdefull lövskog vid Välens naturreservat: Mark- och Miljödomstolen förbjuder Göteborgs Stad att fortsätta med exploateringen av skogen i Välen och upphäver Länsstyrelsens beslut!

Tack så mycket till er alla som varit med i Välen, på över ett dussin lördagspromenader och flera skräpsamlingar, och som stöttat och hejat på i den långa och svåra kampen! Och stort tack till Naturskyddsföreningen i Göteborg och styrelseledamoten Anders Ridderström som överklagade och bidrog med stort engagemang, värdefulla kunskaper och expertis i målet! Utan er allas insatser hade detta inte gått!

Domstolens bedömning

Mark- och Miljödomstolen bedömer att avverkningen och exploateringen inte följer artskyddsförordningens bestämmelser och därmed är otillåten. Domstolen ogillar Länsstyrelsens föreslagna “kompensationsåtgärder” och argumentation att en avverkning av den mindre hackspettens häckningsområde inte skulle påverka artens bevarandestatus i Göteborg. Kompensationsåtgärderna bestod av uppsättande av sex fågelholkar och upphängning av några fällda trädstammar i andra träd i området. Domstolen anser att det är sannolikt att Länsstyrelsens kompensationsåtgärder “strider mot förbudet i artskyddsförordningen (4 § 4 p*) för den skyddade arten mindre hackspett samt att det för övriga skyddade arter som kan använda området för fortplantning och vila typiskt sett kan antas uppkomma en förbjuden skada“.
*I fråga om vilda fåglar och i fråga om sådana vilt levande djurarter som i bilaga 1 till denna förordning har markerats med N eller n är det förbjudet att skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser.

Ett område avsatt som naturreservat för sina värden för rekreation och biologisk mångfald

Mark- och miljödomstolen invände också mot avsaknaden av inventeringar i området som “ingår i eller åtminstone tangenar ett större område avsatt som naturreservat för sina värden för rekreation och biologisk mångfald“. Som jag skrev om många gånger har Göteborgs Stad gjort alla sina bedömningar och fattat alla beslut i ärendet utan en enda genomförd inventering.

Naturskyddsföreningen överklagar Länsstyrelsens beslut

Naturskyddsföreningen i Göteborg överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen i början av förra året, och kompletterade under sommaren med de uppgifter som framkom under våren och sommaren 2019 som visar att den sällsynta och rödlistade mindre hackspetten använder lövskogen i Välen som ett permanent häckningsrevir. Områdets betydelse för entitan hade även det betydelse i domen, samt att det för övriga skyddade arter i området också kan tänkas uppkomma skada och att det saknas underlag (inventeringar) för att kunna ta ställning.

Domstolens sammanfattade bedömning och domen i målet

Här följer utvalda delar av domstolens resonemang och dom i målet:

“Någon systematisk inventering av faktisk förekomst av skyddade arter och av miljöer som kan nyttjas av dessa har inte presenterats i målet. Mot bakgrund av att det konstaterats att det finns finnas flera skyddade arter i området vilka för sin existens drar nytta av områdets särdrag är det, enligt domstolens bedömning, inte möjligt att med tillräcklig säkerhet bedöma påverkan på skyddade arter utan ett mer områdesspecifikt underlag. Detta i synnerhet när området kan antas ha höga naturvärden, vilket i detta fall indikeras av att det ingår i eller åtminstone tangerar ett större område avsatt som naturreservat för sina värden för rekreation och biologisk mångfald.”


“Enligt domstolens uppfattning kan man inte utan närmare inventering, utförd under relevanta tider för aktuella arter, dra slutsatsen att området inte regelbundet nyttjas för fortplantning eller som viloplats av skyddade arter”

Tillvägagångssättet ger enligt domstolens bedömning inte den säkerhet som bör krävas för att bedöma om KEF* vidmakthålls. Detta i synnerhet inte för den i ärendet bedömda arten mindre hackspett vars revir genom åtgärden minskar till under angiven kritisk areal för ett häckande par och vars bevarandestatus inte är gynnsam. *Kontinuerlig ekologisk funktionalitet

Domstolen finner således att det är sannolikt att de åtgärder som är aktuella i det överklagade beslutet strider mot förbudet i 4 § 4 p artskyddsförordningen för den skyddade arten mindre hackspett samt att det för övriga skyddade arter som kan använda området för fortplantning och vila typiskt sett kan antas uppkomma en förbjuden skada men att det saknas underlag för att ta ställning härtill.

Sammanfattande bedömning

Av det ovan sagda framkommer att utredningen i målet inte ger stöd för bedömningen att aktuell avverkning och anläggande av dammar m.m. är förenligt med artskyddsbestämmelserna i 4 § artskyddsförordningen. Snarare får det anses klarlagt att åtgärderna har en sådan inverkan på skyddade arter att de träffas av nämnda förbud och att åtgärderna får komma till stånd först om en dispens enligt

14 § artskyddsförordningen meddelats för dem. I avsaknad av sådan dispens är sökt åtgärd förbjuden.

Mot bakgrund av det anförda ska länsstyrelsens beslut upphävas och anmäld verksamhet förbjudas.

Domen är mycket välskriven och den är av stor betydelse inte bara för Välen utan som vägledande i andra ärenden av liknande natur. Bestämmelserna i artskyddsförordningen gäller och de måste följas!

Domen är 20 sidor lång och jag kommer gå igenom den mera noggrant så snart jag hinner, men jag ville snabbt meddela alla denna glada nyhet! Nu kämpar vi vidare för att göra Välen bättre och för en fördjupad och konstruktiv dialog med Göteborgs Stad. Ett förslag som jag väckt är en cykel- och vandringsled längs med Stora ån från Mölndal till Välen. Det skulle kunna bli en riktig turistmagnet och en fantastisk möjlighet till rekreation för oss Göteborgare och samtidigt stärka naturskyddet!

Historik

I oktober 2018 samma dag då skövlingen påbörjades sprang jag omkring mellan en röd läskig skogsmaskin och en kille med motorsåg. Med kameran i ena handen och mobiltelefonen i den andra gjorde jag förtvivlade försök i Länsstyrelsens telefonväxel för att bli kopplad till någon med beslutsbefogenheter som fortfarande var kvar på jobbet den dagen samtidigt som jag dokumenterade det tråkiga som pågick. En tredje kille, från Skanska, ruschade genom skogen med en sprayburk och sprejade en lila punkt på varje träd. Det gick undan. Efter lunch hade avverkningen börjat och vid 14-tiden hade jag i det närmaste gett upp, efter att ha bevittnat över ett dussin träd fällas i snabb takt. Mina försök att nå fram till Länsstyrelsens byråkrater hade varit förgäves. Mitt i oväsendet, knappt hörbart, så ljöd min telefon. Jag fick upp den ur fickan precis i tid att jag hann svara: Det var chefen på Naturavdelningen på Länsstyrelsen. Det hela kändes overkligt. Jag samlade mig snabbt och med ett så bestämt tonfall som jag kunde uppbringa efter omständigheterna talade jag om att det var skandal att avverka utan att förekomsten av de rödlistade arterna hade blivit undersökta och inte ens nämnts igenom hela projektets gång till beslut och verkställande och att det skulle orsaka en stor skada för Länsstyrelsens trovärdighet. Chefen lät förlägen över mina uppgifter och hade förståelse för mina hårda ord. Jag sa att Länstyrelsen måste kunna ändra på ett så felaktigt beslut och fick då svaret att “våra jurister tittar på det just nu”. Samtidigt som vi talade hade skogsmaskinen och motorsågen tystnat och entreprenören tog sig en oväntad paus i arbetet. En tillfällighet? Nästa morgon var det tyst i skogen. Fåglarna kvittrade. Länsstyrelsen hade stoppat avverkningen. Om det inte hade skett hade skogen varit försvunnen samma dag – så snabbt går det idag med det moderna skogsbrukets metoder.

Ett par veckor senare ålade Länstyrelsen Göteborgs Stad att komma in med en kompletterande utredning. För det ändamålet anlitades en miljökonsultbyrå. När utredningen kom fann vi att den brister i flera avseenden, bl a för att den utfördes under en kort period sent på hösten då det är omöjligt att göra en inventering.

Ett av flera exempel som jag tidigare skrivit om är skogens viktiga funktion som viloplats för ett större antal fasaner, något som jag iakttagit många kvällar i området. I utredningen däremot kan vi bl a läsa att “området saknar betydelse som fortplantningsområde och viloplats för de ytterligare arter av fåglar (enkelbeckasin, törnskata, sidensvans och fasan).


Relaterat