Mark- och miljööverdomstolen meddelade i veckan domen i målet om Välenskogens framtid. Göteborgs Stad ville anlägga en 100 meter bred reningsdamm och därmed avverka en avsevärd del av den lilla skogen. Avverkningen påbörjades men avbröts efter bara en timme, efter att jag slagit larm till länsstyrelsen om allvarliga brister i projektet, speciellt det faktum att ingen inventering gjorts i området under hela projektets gång. Dagen därpå stoppade Länsstyrelsen tillfälligt avverkningen – läs mer nedan om turerna – för att några att några veckor senare åter bevilja Göteborgs Stads planer om de var villiga att sätta upp sex fågelholkar i närheten av avverkningsområdet som “kompensationsåtgärd” för att skogen skulle skövlas. Ett par av de fällda träden skulle också sågas till stockar och hängas upp i andra träd, för att “veteraniseras”, ett experimentellt förfarande som Göteborgs Stad påstår ska öka den biologiska mångfalden, men som saknar vetenskapligt stöd.

Ett långdraget överklagandeförfarande följde, där både jag och Naturskyddsföreningen i Göteborg överklagade Länsstyrelsens beslut till Mark- och miljödomstolen. Min klaganderätt avslogs, men Naturskyddsföreningens överklagan prövades. I mars 2020 föll domen: Vi vann. Eller rättare sagt: Hackspett vann mot kommunens advokater, som Göteborgs-Posten fyndigt rubricerade ett helsidesreportage i tidningen. Exploateringen av Välenskogen avslogs med anledning av att området är en häckningsbiotop för den nära (utrotnings)hotade mindre hackspetten. Göteborgs Stad fortsatte dock att spänna sina ekonomiska muskler och överklagade uppbackade av en hel drös advokater och miljökonsulter. Dessvärre lyckades man inte bättre än att miljökonsulterna felaktigt bestred förekomsten av den mindre hackspetten häckningsplats inom exploateringsområdet, vilket de skickliga ornitologerna i Välenskådarna och Göteborgs ornitologiska förening och jag själv i detalj hade dokumenterat. En pinsam miss!

En omvälvande dom i EU-domstolen förändrar synen på artskyddet i Sverige

I våras föll en mycket viktig dom i EU-domstolen. Naturskyddsföreningen i Härryda, Skydda skogen och Göteborgs Ornitologiska Förening överklagade en avverkning av en skog i Härryda, som fått tillstånd av de svenska miljödomstolarna, en avverkning som skulle skada livsmiljön för 100 skyddade arter. De svenska domstolarna har hittills tolkat artskyddsbestämmelserna att gälla endast om en arts bevarandestatus hotas. EU-domstolen kräver i domen en kraftig skärpning av de svenska bestämmelserna och menar att även enskilda individer av arter ska skyddas vid en exploatering. Skyddade arter får då varken dödas, skadas eller få sina habitat förstörda. Och inte nog med det: EU-domstolen kräver att även arter som har en gynnsam bevarandesituation ska skyddas. Arter som varken är sällsynta eller hotade ska därmed också ges skydd.

Mark- och miljööverdomstolen stödjer Välendomen på EU-domstolens praxis i Härrydamålet. Välendomen är den första i Sverige som prövar EU-domstolens utslag, som är starkt kritiskt mot Sveriges avverkningspraxis. Välendomen kommer därmed bli vägledande i många andra ärenden och är speciellt betydelsefull då den kommit i en överdomstol. Välendomen är i linje med den syn på artskyddet som nu håller på att utvecklas efter att EU-domen i Härrydamålet förkunnats.

MMÖD fastslår i Välendomen:

Tolkningen av artskyddsförordningen ska ske i ljuset av EU-domstolens praxis. EU-
domstolen har nyligen klargjort att fågeldirektivet gäller samtliga fågelarter som naturligt förekommer inom medlemsstaternas europeiska territorium, och således inte
endast de fågelarter som är särskilt hotade och därmed upptagna i bilaga 1 till
artskyddsförordningen (domstolens dom den 4 mars 2021 i de förenade målen
C-473/19 och C-474/19). I förhandsavgörandet, som avsåg skogsbruksåtgärder, uttalar
EU-domstolen att de förbud som anges i artikel 12.1 a-c i art- och habitatdirektivet
även omfattar arter vars bevarandestatus inte riskerar att påverkas negativt samt att
skyddet inte upphör att gälla för arter som uppnått en gynnsam bevarandestatus. Vidare
uttalar EU-domstolen att förbudet i artikel 12.1 d i art – och habitatdirektivet, när artens
kontinuerliga ekologiska funktionalitet förstörs eller försämras, inte är beroende av om
artens bevarandestatus riskerar att försämras eller inte. SVEA HOVRÄTT DOM M 3276-20

Och som i den lägre instansen fastslår Mark- och miljööverdomstolen att den mindre hackspetten ska skyddas i Välen:

Sammantaget bedömer Mark- och miljööverdomstolen det som klarlagt att
avverkningen kommer att leda till att det berörda områdets kontinuerliga ekologiska
funktion för mindre hackspett kommer att skadas eller förstöras och att det därutöver
finns mycket som talar för att angiven funktion kan påverkas även för andra arter, bl.a.
entita. SVEA HOVRÄTT DOM M 3276-20

Mark- och miljööverdomstolen sågar också Göteborgs Stads kompensationsåtgärd “veteranisering av träd”:

Veteranisering är, som Naturskyddsföreningen framhållit, en ny och relativt oprövad
metod. I den mån metoden alls har avsedd effekt står det klart att det tar många år
innan denna effekt inträder. Det innebär att veteranisering inte kan bedömas som en
effektiv skyddsåtgärd i detta fall. Den kontinuerliga ekologiska funktion som krävs för
att tillgodose den mindre hackspettens behov trots att det berörda området förstörs kan
alltså enligt domstolen inte säkerställas genom veteranisering. 

Historik

Sommaren 2018 avslöjade jag att Göteborgs Stad inom kort var på väg att skövla Välenskogen samt en mindre del Välens naturreservat, som gränsar till skogen. Projektet var omgärdat av hemlighetsmakeri: Allmänheten hade inte informerats om planerna, inget samråd hade utlysts trots att exploateringen var omfattande och delvis skulle utföras
i ett naturreservat. Alla beslut var tagna när jag fick nys om vad som skulle ske. Ingen av alla remissinstanser hade haft något att invända mot skövlingen av skogen, och ingen hade reagerat över den skriande bristen på någon sorts inventering av skogen, varken förvaltaren av Välens naturreservat, Park- och naturförvaltningen, Miljö- och klimatnämnden eller Länsstyrelsen. Jag slog larm till flera ledande kommunalråd och nämndordförande i Göteborgs Stad om hur illa utrett dammprojektet var, men ingen ingrep för att stoppa det.

Hösten 2018 lyckades istället jag själv stoppa projektet mitt under den brinnande avverkningen av Välenskogen. Med kameran i hand försökte jag få skogsentreprenören distraherad, en skoningslös skogsmaskin på larvfötter och en snabbfotad kille med motorsåg. I andra handen hade jag mobiltelefonen, fast i Länsstyrelsens växel i ett förtvivlat sista försök att bli kopplad till någon med beslutsbefogenheter som fortfarande var kvar på jobbet den dagen. En tredje kille, från Skanska, rusade genom skogen med en sprayburk och sprejade en lila punkt på varje träd. Det gick undan. Växeln kunde inte få tag på den ansvariga handläggaren, som hade gått hem för dagen vid lunch. Jag hade utan framgång försökt nå honom redan kl 8 på morgonen, både på telefon och i mejl, och upplyst om att det finns 20 rödlistade fågelarter i området som Göteborgs Stad inte hade nämnt i sin miljöutredning inför dammbygget. Än värre – Göteborgs Stad hade inte nämnt en enda art av något slag som förekom i Välenskogen. Jag hade en känsla av att han gjort sig onåbar just denna dag för att slippa ta i det här. Jag hade ofta anmält avverkningar till samme handläggare, som trots att han alltid tagit sig tid att avslå mina anmälningar, kanske inte hade lust att blanda sig i detta prestigeprojekt för Göteborgs Stad. Et par reningsdammar för föroreningar från en motorväg en kilometer därifrån, som skulle anläggas just i Välenskogen, en skyddade grön barriär för det känsliga Välens naturreservat, där reningsdammens utlopp skulle förläggas, mitt i Stora ån. Flera dussin träd i själva naturreservatet hade också sprejats för avverkningen – enligt Göteborgs Stad skulle bara några enstaka träd fällas inne i reservatet. Informationen hade jag också skickat till ordförandena i Göteborgs Stads miljö- och klimatnämnd, park- och naturnämnde, Kretslopp- och vattennämnd och kommunalråden i Kommunstyrelsen. Inte ett svar hade jag fått från någon.
Texten fortsätter inunder bildspelet…

Bildspel: Räddningen av Välenskogen. Klicka på bild för att spela upp bildspelet.

Jag klargjorde mycket bestämt att det skulle bli en skandal som skulle ge Länsstyrelsen dåligt rykte om avverkningen inte stoppades, då myndigheten hade beviljat exploateringen utan att reagera över miljöutrednings skriande brister. – Ni har tagit ett felaktigt beslutJust då tystnade entreprenörens skoningslösa skogsmaskin och motorsåg. Ett tjugotal träd hade de fällt. De två personerna som utförde avverkningen satte sig ner och drack kaffe och åt smörgås. De tittade på mig och diskuterade något.

Avverkningen hade börjat efter lunchtid och vid 14-tiden hade jag i det närmaste gett upp, efter att ha bevittnat ett tjugotal träd fällas i snabb takt. Mina försök att nå fram till Länsstyrelsens byråkrater hade varit förgäves. Mitt i oväsendet, knappt hörbart, så ljöd min telefon. Jag fick upp den ur fickan precis i tid att jag hann svara: Det var chefen på Naturavdelningen på Länsstyrelsen. Det hela kändes overkligt. Jag samlade mig snabbt och med ett så bestämt tonfall som jag kunde uppbringa efter omständigheterna talade jag om att det var skandal att avverka utan att förekomsten av de rödlistade arterna hade blivit undersökta och inte ens nämnts igenom hela projektets gång till beslut och verkställande och att det skulle orsaka en stor skada för Länsstyrelsens trovärdighet. Chefen lät förlägen över mina uppgifter och hade förståelse för mina hårda ord. Jag sa att Länstyrelsen måste kunna ändra på ett så felaktigt beslut och fick då svaret att “våra jurister tittar på det just nu”. Samtidigt som vi talade hade skogsmaskinen och motorsågen tystnat och entreprenören tog sig en oväntad paus i arbetet. De bägge trädfällarna drack kaffe ur muggar, åt en smörgås och tittade på mig och diskuterade något. Efter de fikat klart låste de skogsmaskinen och gick till parkeringen och åkte iväg. Jag pustade ut och hoppades på att Länsstyrelsen skulle göra det riktiga. Nästa morgon var det tyst i skogen. Fåglarna kvittrade. Länsstyrelsen hade stoppat avverkningen! Om det inte hade skett hade skogen varit försvunnen samma dag – så snabbt går det idag med det moderna skogsbrukets metoder. 

Jättetack till alla som stöttat med hejarop, tröst, uppmuntran och donationer under denna tre år långa och svåra kamp för vårt älskade Välen och dess hackspettsskog! David har slagit Goliat! Jättetack till Naturskyddsföreningen i Göteborg och dess Anders Ridderström, som utan att tveka en sekund engagerade Naturskyddsföreningen för Välenskogens räddning! Nu kan vi alla – hackspettar och alla andra bevingade vänner och kryp och goa Göteborgare njuta av denna vackra och unika vildmark i vår stad!

Chris Ceder
18 juli 2021