I den gamla hängboken i Engelska parken sover ett troll sedan flera hundra år tillbaka. Låt det få sova vidare herr Wallenstam! Respektera gällande detaljplan och vår stads natur- och kulturhistoriska arv!
Fastighetskontoret har beslutat att sälja ut delar av Engelska parken vid Överås Slott till Wallenstams fastighetsbolag. Wallenstam, som 2017 köpte slottet inklusive en del av parken, vill nu ta över den resterande delen av parken som är i kommunal ägo – mellan slottet och Danska Vägen och Överåsgatan. Då, 2017, meddelade Wallenstams VD Thomas Dahl att Överås skulle byggas om till äldreboende och att Wallenstam skulle hantera det anrika kulturminnet med stor försiktighet:
“Det kommer att behövas omfattande investeringar för att göra om Överås till äldreboende. Thomas Dahl säger att en av tankarna är att komplettera huvudbyggnaden med bostadsvingar.
Ett så gammalt hus måste restaureras med försiktighet, konstaterar han.”
Idag, två år senare, är tongångarna andra: Wallenstam vill bebygga Engelska parken med femvåningshus för att rymma 70 lägenheter i äldreboende och 15 trygghetsboenden. Allt detta i strid med den gällande detaljplanen som gör gällande att “området skall utgöra reservat för befintlig kulturhistoriskt värdefull byggnad.”.
Kulturförvaltningen ropar argt Stopp! Men Fastighetskontoret ser inget hinder att fullfölja med utförsäljningen av en viktig bit av vårt gemensamma göteborgska natur- och kulturarv. Dragkampen lär i vanlig ordning Fastighetskontoret vinna om inte Herr Wallenstam tar sig en funderare och lyssnar på oss Göteborgare och vad vi tycker. Och tyckte gjorde vi med besked för inte så längesedan då det utbröt kollektivt ramaskri över beslutet att skänka bort 11 hektar av rekreationsområdet runt Stora torp i Delsjöområdet till Kina för ett konsulatbygge. Herr Wallenstam, låt det inte vara Business as usual, tänk om! Det finns bättre platser för lägenheter även om det vore ett stort privilegium för många äldre att få bo i Engelska parken.
Engelska parken, nuförtiden oftast benämnd Överåsparken, är i mitt tycke en av stans vackraste och kulturhistoriskt viktigaste parkmiljöer, och i den växer flera naturminnesvärdiga träd. Och det är inte vilka träd som helst. En gammal ask, ihålig och grov som få andra i Göteborg. Runt stammen mäter den 360 centimeter. En hängbok som hämtad ifrån Jurassic Park, ett träd som man inte begriper vad som är upp och ner, stam eller rot, när man försvinner in under trädkronans katedral. I detta träds stam sover ett flera hundra år gammalt troll. Väck det inte men klappa gärna trollet försiktigt på kinden (se bild)! Utmed parkens ände står det en alléliknande konstellation med fem gamla lindar, knotiga och grova, mitt ibland dem imponerande högväxt Douglasgran.
Ägande betyder inte att man är herre över naturen och att man besitter frihet att såga ner träd och buskar som växer på sina ägor. Så är det också på de flesta håll runt i världen. Värdefulla träd är skyddade praktiskt taget överallt när man undersöker saken: I USA, England, Österrike, Italien, Tyskland, Schweiz. I Toronto och andra kanadensiska städer är man ännu mer nitiska i sitt trädskydd: där är alla träd på privat mark med en stamdiameter på 30 centimeter och mer fredade och ägaren får inte ens avlägsna en enda gren utan en krånglig tillståndsprocess. Om ägaren har kommit på idén att såga ner trädet, Gud förbjude, tvingas denne i Toronto till en makalöst komplicerad och dyrköpt tillståndsprövning som innefattar kostsamma arboristundersökningar, framtagandet av en trädskyddsplan och en landskapsplan och återplantering av nya träd.
I Australien får du varken fälla eller beskära dina träd om de tillhör något av många inhemska skyddade trädslag, oavsett hur små och obetydliga de må vara. Detsamma gäller till och med för buskar, örter och gräs.
I delstaten Massachusetts i USA måste det utlysas samråd om ett träd med över 10 centimeters stamdiameter ska tas ner. Detta har i fyramiljonersmetropolen Boston orsakat oräkneliga stadsplanerares permanenta huvudbry och därför ser Boston mer ut som ett jättelikt arboretum än en storstad.
I Tyskland är restriktionerna på många håll liknande hårda, som regleras i lokala trädstadgor som den i Dresden: “Skyddade är löv-, barr, nöt- och fruktträd med minst 30 centimeters stamomkrets, mätt på en meters höjd (alltså inte ens brösthöjd!), stamokretsen på fruktträd mäts på 60 centimeters höjd. Skyddae är häckar såväl som större buskage och klätterväxter”.
Och i Göteborg? Vi saknar allt det som finns i Wien, Boston, Australien och på andra håll! Det enda vi har är en trädpolicy som försöker värna om våra gamla träd men som dessvärre saknar bindande regler som verkligen skyddar träd.
Göteborgs Stad har inte heller utnämnt några nya träd som naturminnen sedan 1970-talet, och det befintliga antalet kan räknas på den ena handens fingrar – 3 stycken närmare bestämt av de totalt fyra naturminnen som finns i Göteborg, en lind på kyrkogården i Torslanda, en lind i Bäckebol och en samling finnoxlar i norra Säve. Som jämförelse har Stockholm 140 naturminnen, varav de flesta är träd. Staden Wien har över 400 träd på sin digra naturminneslista.
Miljökonsekvenserna i byggnationsplanen i Engelska parken sammanfattats i ett enda stycke:
“Miljöperspektivet: Som underlag för skissarbetet och planansökan har Wallenstam tagit fram en trädinventering. Inom parkområdet finns flertalet grova träd som bedöms ha höga natur- och skyddsvärden. Utifrån detta har Wallenstam studerat olika alternativ för placering av bebyggelsen för att undvika negativ påverkan i så stor utsträckning som möjligt. Förslaget innebär dock att ett antal av de skyddsvärda träden behöver tas ner.”
Jag tycker det är klent att inte ge denna unika naturmiljö ett större utrymme!
Hur bygget också kommer att förstöra den gröna helheten i området nämns inte heller. På bara några tiotals meters avstånd finns andra mycket värdefulla och gamla träd, bland annat en magnifik bok med
430 centimeters stamomkrets. Denna unika trädmiljö bör under alla omständigheter betraktas som en enhet som ska skyddas mot exploatering.
I byggplanen har flera alternativa placeringar lagts fram men inget av dem lyckas undvika att ta bort skyddsvärda träd och mest hotad är den häpnadsväckande hängboken, som vore ett givet naturminne i vilken stad som helst. Naturminnesmärk den Göteborgs Stad!
Wallenstam säger i en och samma mening att man värnar om träden i så stor utsträckning som möjligt och samtidigt måste såga ner flera av dem. Vari ligger logiken i det?
Herr Wallenstam, stör inte det gamla trollet! Låt det få sova!
Fler bilder, klicka på någon bild för ett bildspel.
