Vad är en “grön stad”? Ett epitet som Göteborgs Stad ofta stoltserar med. Vid en jämförelse med andra städer bleknar Göteborgs grönhet dock betänkligt. Ofta behöver man inte säga något utan det räcker med bilder för att synliggöra den slående skillnaden mellan en verkligt grön stad och en stad som utger sig för att vara grön.
Det räcker inte att som många göteborgska politiker och tjänstemän menar, titta på en karta och räkna hur mycket som är grönt. En ovetenskaplig metod som Göteborgs Stad vann ännu en grön “utmärkelse” med – genomförd av en resebyrå. Men när man granskar denna och andra utmärkelser som Göteborgs Stad lagt till på sin meritlista finner man att det är fråga om ovetenskapliga undersökningar som inte håller måttet. När stora dagstidningar nyligen trumpetade ut att Göteborg vunnit priset som världens fjärde grönast stad jublade folk i sociala medier. Göteborgs Stad var inte sena med att slicka i sig allt beröm. Men vad inte många insåg var att utmärkelsen grundades på studie som saknade många av de relevanta faktorer som behöver undersökas för att bedöma hur grön en stad är. Den hade mätt det som var grönt på googles satellitkartor på nätet och dragit slutsatsen att Göteborg var en grön stad. Istället för att upplysa om studiens stora brister tog Göteborgs Stad tacksamt emot lovorden i stadens tidningar och slog sig för bröstet som så ofta förr. En tillförlitlig studie måste dock väga in en lång rad faktorer om den ska kunna bedöma om en stad är grön. Hur ser naturskyddet ut och hur omsätts det i prakten? Vad görs för att förbättra störda naturmiljöer? Hur väl skyddas hotade arter? Hur väl inventeras fauna och flora, inte minst innan beslut om exploatering tas? Har staden en grön stadsbild? Ger gaturummet och allmänna platser ett grönt intryck med träd, blommor, häckar och annan vegetation eller domineras gatubilden av hårdgjorda ytor och en brist på grönska? Erbjuder gatumiljön livsrum för olika djurarter och gynnar den biologiska mångfalden, t ex genom att det finns tillräckligt med gamla träd med håligheter som är bostäder åt bl a fåglar och fladdermöss och buskage, som skyddar fåglar och främjar insektsliv?
Skyddas gamla träd tillräckligt mot exploateringar och arbeten som hotar att skada träden? Dessa och många andra faktorer måste vägas in för att få en rättvis bild om en stad är grön. Som vi vet brister Göteborgs Stads arbete stort på många av de ovanstående punkterna liksom i andra viktiga avseenden. Göteborgs Stad har en flummig “trädpolicy” utan några bindande regler och faktiskt skydd för träd medan många andra städer har strikta trädföreskrifter och lagar som effektivt skyddar stadens träd för att de är värdefulla och viktiga på ett eller annat sätt.
Det är först när en stad värdesätter och skyddar sina gröna tillgångar mot exploatering och har en långsiktig och genomtänkt stadsplanering där det gröna har en central roll som staden med rätta kan kalla sig grön. Kriterier som måste uppfyllas som dagens Göteborg saknar i stor grad. Att leva på gamla meriter är inget värt om man inte värnar om sitt gröna arv. Låt oss titta på en stad som gör det.
Den gröna huvudstaden
Essen, huvudstaden i Ruhrområdet, var Europas gröna huvudstad under året 2017. Inte oförtjänt då Essen är en föregångare och förebild för grön stadsplanering. Redan vid början av förra seklet lades grunden för den ypperligt gröna stadsbild som vi ser i Essen idag. Det hela var ingen tillfällighet utan följde ett noggrant uttänkt schema. Förgrundsfigurerna hette Robert Schmidt, byggnadsingenjör och Essens stadsbyggnadsdirektör vid början av förra seklet, och Georg Metzendorf, arkitekt. Schmidt hade ett långt större talangregister än vilken annan stadsbyggnadsdirektör som helst. Han planlade de vidsträckta gröna stråk som präglar Essens stadsbild än idag. Mellan de gröna stråken planerade Schmidt trädgårdsstäder som Margarethenhöhe och Moltkeviertel, som blivit berömda och lockar turister från hela världen till Essen. Margarethenhöhe gäller idag som en av världens mest fulländade trädgårdsstäder.
Margarethenhöhe stiftades av Margarethe Krupp och byggdes som en bosättning för arbetare vid Kruppindustrierna och anställda i Essens stadsförvaltning. Grundtanken var att trädgårdsstaden, där varje hus hade en egen nyttoträdgård, skulle förbättra gruv- och fabriksarbetarnas hälsa. Byggnationen leddes av arkitekten Georg Metzendorf och tog relativt lång tid. De första husen var färdiga 1910 och först 1938 stod Margarethenhöhe helt klart. 115 hektar stort, med 3092 bostäder fördelade på 935 hus.
Originalplanen fastslår att 50 hektar av Margarethenhöhe är “obebyggbar skogsmark” – idag en mystisk tätvuxen åldrande skog med ett rikt djurliv och otaliga gångvägar. En grön lunga som avskärmar Ruhrområdets buller, renar luften och syresätter idyllen i Margarethenhöhe.
När man besöker Margarethenhöhe idag ser man inga spår av att 44% av husen förstördes av bombningarna under andra världskriget. Redan 1955 var Margarethenhöhe återuppbyggd i sitt forna originalskick.
Essen är också känt för många andra gröna platser som Grugaparken, Baldeneysee och grönskande industriruiner som det jättelika gruvindustrikomplexet Zollverein, som ligger inbäddat i ett 200 hektar stort grönområde och idag är ett Unesco-världsarv.
Essen fortsätter att utvecklas i en grön anda, bl a med byggandet av Europas längsta cykelmotorväg, 101 kilometer lång genom hela Ruhrområdet, och anläggandet av nya gröna stråk. Längs med cykelvägen uppstår nya friluftsomården, grönområden, våtmarker och andra viktiga tillflyktsorter för såväl människor som hotade växter och vilda djur. Essen är en sanneligen en välförtjänt innehavare av titeln Europas gröna huvudstad.
Bildspel: Den gröna huvudstaden Essen
