Göteborg, vart tog hänsynen vägen?

Hänsynen till de vilda djuren är som bortblåst, urgamla träd med oskattbara naturvärden har förvandlats till slit och släng, de ersätts lekande lätt genom kreativa kompensationsåtgärder: ”I samband med bygget anläggs en ny park” (samtidigt som grönområdet skövlades), ”på tvättstugorna och sopförråden uppstår gröna tak”.

Detta är Göteborgs Stad, kommunen som skövlar bort djur och natur och samtidigt fulländar konsten i Greenwashing.

I bostadsområdet Flatås vill Göteborgs Stad att det förtätas och byggs mer bostäder, därför vill man hugga ner en biotopskyddad lindallé. ”Göteborg måste växa för att räknas med” (Alliansen) ”åttamiljonersstaden” (SSU, Moderaterna, Centerpartiet) skriker politiker från höger till vänster. I Flatås och i Högsbo planeras det för hissnande 30.000 bostäder (Miljöpartiet & Platzer Fastigheter) där 70.000 människor ska flytta in för att täcka en del av miljonstadsmålet. Varför frågar sig ingen (förutom Lars Wilderäng: Stor befolkning inget självändamål). ”Det är tabu i Göteborgs Stad att ifrågasätta gällande policy.

Passande nog säger Länsstyrelsen att biotopskyddet inte gäller för Flatåsallén, för att bostäderna kommer att hamna för nära träden. Signalen från tillsynsmyndigheten: Bygg för nära den skyddade naturen så får ni göra vad ni vill!

Två lindalléer är redan skövlade i Flatås, efter att både Detaljplanen ”Flatås alléer” (inget skämt) och Göteborgs Stad lovat att de skulle bevaras. Den tredje, har man återigen lovat att,  delvis, bevara. Men det finns inga skäl längre att tro på kommunens löften – vilket belyses i Trädplans debattartikel i GP idag. Läs den!

Det utstuderade åsidosättandet av miljöbalken, artskyddsförordningen och biotopskyddet stöter man nu på i vart och vartannat exploateringsärende, med finurlighet skapar man nya kryphål i lagen, ”enligt gällande praxis” (Länsstyrelsens artskyddsenhet) kalhuggning mitt under brinnande häckningstid (Ardalsberget):

kalhygge Ardalsberget
– Ofattbart! Anne Sahlstedt från Trädplan då Fastighetskontoret, Swerock och Södra skog tillsammans skövlar det kommunala Ardalsberget i juni 2016. Foto: Chris Ceder

Ingenstans tycks miljölagar och bestämmelser gälla utan inskränkning. Allt är villkorligt, inget naturvärde så viktigt att det inte kan exploateras eller äventyras (inte ens den över 500 år gamla Gränseken med sex meters stamomkrets som växer på Delsjövägen och nu allvarligt hotas av att gatan ska förstärkas för tung trafik som en följd av det planerade Västlänkenbygget). Nästan alltid är det de mjuka värdena – framför allt vår hälsa och de vilda djurens hemvist och överlevnad – som offras, lika ofta det råa kapitalet som gynnas.

Bild: 2012 skövlades vacker kulturmark med ekskog och blomsterängar i Lilla Rödjan för anläggandet av en deponi för giftigt avfall. Bara några år senare har deponin beviljats expansion, och skövlingarna har nu förstört mer än hälften av naturområdet, som var en speciellt värdefull livsmiljö för många arter av insekter och vilda bin.

Avverkning i Göteborg
RGS 90 deponi för giftigt avfall, Lilla Rödjan Hisingen,1 september 2017. Avverkade träd i april 2012. Foto: Chris Ceder

Behandlingen av de boende i Flatås är ett oacceptabelt övertramp, som fordrar ett omedelbart stoppande av Detaljplanen imorgon (13 december 2017) då Kommunstyrelsen ska besluta i ärendet. Allt annat: en skandal! Lyssna Miljöpartiet och befria er ur den rödgröna trance som på ett kort ögonblick förstör den rika och äkta naturen, den ursprungliga naturen!

Nu räcker det! Tillsätt en utredning istället som klarlägger alla ojustheter och FEL som begåtts i Flatås så att någon annan slipper utsättas för något liknande. Låt det tjäna som en stilstudie i brutna löften och bristande hänsyn i denna stad.

Gränseken på Delsjövägen
Gränseken på Delsjövägen – äldre än staden Göteborg själv. Foto: Chris Ceder