2011 dumpade NCC stora mängder förorenade schaktmassor på Ardalsberget.
Omkring en halv miljon ton eller mer. Enligt Miljöbalken krävs alltid godkända miljötillstånd för deponering av schaktmassor på över 50.000 ton årligen. Men NCC hade inget tillstånd.

Idag sex år senare är deponin på Ardalsbergtet övervuxen av ogräs. Döda trädstammar står i meterdjupa schaktmassor. Det är farligt att gå på deponin då man lätt kan trampa ner i ett hål och ramla omkull eller stuka en fot på vassa stenar som döljer sig i ogräset.

Föreningen Arendals Vänner, en ideell förening för bevarandet av Ardalsberget, anmälde NCC till Göteborgs Stad. Maria Sörensson på Stadsbyggnadskontoret svarade att NCC inte behövde något tillstånd: Deponin ligger “utanför detaljplanlagt område” och därmed skulle saken vara ur världen.

Det är uppenbarligen bara i Göteborgs Stad som det går att göra ett så flagrant undantag från Miljöbalken och Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet.

Miljöförvaltningen inspekterar dumpningen på Ardalsberget

Trots allt lyckades Arendals Vänner efter flera anmälningar få till stånd en inspektion av NCC:s deponi av Göteborgs Stads Miljöförvaltning, kommunens miljötillsynsmyndighet. Miljöinspektören Fredrik Gustavsson besökte Ardalsberget den 18:e maj 2011. Fredagen den 20 maj fick Lennart Ericson i Arendals Vänner ett mail från Fredrik Gustavsson, som ämnar avskriva ärendet och skicka det vidare till Länsstyrelsen för handläggning. “För skyndsam handläggning av ärendet” får Lennart Ericson helgen på sig till måndag den 23 maj att yttra sig.

Som skäl för att avskriva anmälan skriver Miljöinspektören Fredrik Gustavssons att “massornas mäktighet är en till tre meter”. Enligt alla fem vittnen som besökte platsen under våren 2011 var det stora schaktmasseberget minst 10 meter högt och det skogsområde som totalförstörts av massorna var stort som flera fotbollsplaner. Överallt låg omkullvälta träd.

Miljöinspektör Gustavsson hade ringt NCCs Emil Engelbrektsson den 19 maj och denne intygade för Gustavsson att schaktmassorna inte är förorenade och inte, som Arendals Vänner hävdar, från området vid Kaparnas f.d. speedwaybana intill Ardalsberget, där förorenade massor deponerats under åratal, utan från det obelastade område som är markerat med “Natur” på detaljplanens karta.

Då Arendals vänner inspekterade platsen vid upprepade tillfällen mellan den 21:e och 28:e maj dokumenterades emellertid en verklighet som motsäger Emil Engelbrektssons påståenden: Massorna är kraftigt förorenade med järnskrot, armeringsjärn, tegelsten, glas, bjälkar m.m. och de avger i torrt väder en frän kemisk lukt, som påminner Lennart Ericsson om lukten av det giftiga ämnet fenol. På området som är markerat med ”Natur” har endast en mindre damm grävts ur, och massorna från denna kan blott utgöra en bråkdel av den enorma mängd NCC dumpat. Därav drar Arendals vänner slutsatsen att NCC far med osanning om vad man dumpar på Ardalsberget.

Så förgriper sig kommunens miljötillsynsmyndighet på våra lagar och på de medborgare som anmäler misstänkta, allvarliga miljöbrott. Skandalöst!

Dumpade muddermassor från hamnen

Förekomsten av musselskal i stora och gyttjiga högar som stinker svavelväte vittnar också om NCC grävt upp gamla giftiga muddermassor från Göteborgs Hamn som tidigare deponerats vid Kaparnas speedwaybana.

Här är Göteborgs Stads beslut att avskriva ärendet i sin helhet:

Miljö- och klimatnämnden bedömer att det inte råder tillräcklig misstanke om att lermassorna ska innehålla föroreningar för att det utifrån miljöbalken är skäligt att ställa krav på provtagning av massorna. Miljö- och klimatnämnden bedömer det inte heller skäligt att utreda ärendet vidare. Miljö- och klimatnämnden beslutar att avsluta ärendet utan ytterligare åtgärder förutom att skicka handlingarna vidare till Länsstyrelsen Västra Götaland för vidare handläggning

Några prover på schaktmassorna för att kontrollera om NCC talade sanning gjorde aldrig Miljöförvaltningen. Lika skandalöst som allt annat i denna härva!

De enda som tog några prover var Arendals Vänner, men den ideella föreningen hade inga pengar att skicka in proverna för analys. Det kostar 6000 kronor per taget prov.

Kommunalrådet Ulf Kamne: – Vi var på dem då

Fastighetsnämndens dåvarande ordförande, Miljöpartiets kommunalråd Ulf Kamne har också blivit upplyst om den miljöbrottsliga dumpningen på Ardalsberget och i våras frågade jag honom personligen om hur det gått. Han svarade då att “vi var ju på dem då men hur det gick i det långa loppet vet jag inte”. Inte?

Jag kan slå vad om att Ulf Kamne vetat om ifall Göteborgs Stad hade anmält NCC för brott mot Miljöbalken, som man enligt Miljöbalken också är skyldig att göra när man som tillsynsmyndighet upptäcker misstänkta miljöbrott.

Grönområdet Ardalsberget ägs och förvaltas av Göteborgs Stads Fastighetskontor, där Ulf Kamne hade det högsta politiska ansvaret 2011 till 2015, då dumpningen skedde.

Vad Ulf Kamne menar med att “vi var ju på dem då” är höljt i dunkel. Det enda som NCC gjorde var att “återställa” en gammal stig, i deras egen “moderna” tappning:

Den nya “stigen” slutar nu tvärt i skogen där bergen med schaktmassor ligger:

Medan det stora området där NCC dumpade schaktmassor, flera fotbollsplaner stort, förstördes för all framtid:

Förstörda vattendrag

Bäcken som rann ner från Ardalsbergets topp begravdes av schaktmassorna. En gyttjig liten rännil vittnar om det förstörda vattendraget:

Grönområdet på Ardalsberget förvaltas av Göteborgs Stads Fastighetskontor, där Ulf Kamne var högst politisk ansvarig. Men inte heller Ulf Kamne har gjort någonting för att ställa NCC till svars.

Förstörelse av unikt fornminne

Några meter ifrån deponin på Ardalsberget ligger Göteborgs mest unika och välbevarade stenålderbostad, som sedan årtionden lämnats att förfalla och idag är oåtkomlig för besökare:

Föreningen Arendals Vänner, som är Göteborgs Stadsmuseums fornminnesfadder på Ardalsberget, ville sköta om boningen genom att röja sly, som nu vuxit upp till träd, vars rötter växer in under stenarna och förstör fornminnet. Men Göteborgs Stads Fastighetskontors jurist förbjöd Arendals Vänner att sköta om fornminnet.

Istället är stenåldersbostaden sedan länge oskyltad och övergiven åt naturens krafter.  Inom ytterligare några årtionden kommer bostaden blott vara en stenhög som vilken som helst.

Tranpsportvägen för dumperfordonen har förstört stigen fram till stenålderbostaden, som ligger alldeles bakom högen med trädstammar till höger i bild:

Fler utvalda bilder:

NCCs nedskräpade arbetsplats på Ardalsberget  i linje med de verkliga miljökraven som Göteborgs Stad ställer på entreprenörer:

Slutligen, ett ironiskt fynd som vi gjorde i ett busksnår vid NCCs deponi på Ardalsberget: