Vi måste tala om det här. Det som sker i vårt land är omänskligt, brutalt, chockerande, kriminellt. Sverige kritiserar troféjakten av utrotningshotade djur i Afrika hårt och samtidigt bedriver man ett eget nöjesdödande av våra egna hotade djur i skepnad av en vetenskapligt noggrant kontrollerad “licensjakt”. De blott 1000 lodjur som finns i Sverige påstås vara en “livskraftig” stam trots att djuret är fridlyst – svårt att tro när man ser bilderna som nu florerar i flera svenska jakttidningar! De som ifrågasätter siffran blir inte sällan hårt kritiserade och rent av påhoppade av landets mäktiga företrädare för rovdjursjakten.
En ung attraktiv kvinna pryder dagens nätupplaga av sveriges största jakttidning. Hon poserar med ett brett leende på bilder med två blodiga lodjur, som hon skjutit. Det ena har hon hängt runt halsen som en pälssjal och det andra hänger raklångt uppochner med kvinnans bryska grepp runt dess bakben. De blodiga djuren är publicerade på kvinnans instagramkonto med många provocerande bilder på döda djur och flashande med vapen.
Kvinnans poserande med de lemlästade fridlysta djuren är publicerade i Svensk Jakt, högst upp som första rubrik på dagens digitala upplaga. I artikeln skildras henne stora glädje över att igår under den statliga licensjaktens första dag ha skjutit ihjäl två lodjur, som hennes hund skrämt fram åt henne inom skjuthåll.
Naturvårdsverket säger att lodjuret har en gynnsam bevarandestatus om de är fler 870 individer. Jag håller inte alls med. 1000 djur av vilket djur som helst över ett stort område som Sverige är ett väldigt litet antal – vi människor i Sverige är 90.000 gånger fler – och är mycket känsligt och sårbart inför snabbt förändrade förhållanden, som vi fått se skrämmande bevis under förra sommarens torka och värmebölja, som ledde till svåra skogsbränder i vårt land.
På Kazakstans vidsträckta grässlätter lever saigaantilopen eller “Saigan” som djuret också heter. Den lever bara där (med några få bestånd i Ryssland och i Mongoliet, där en besläktad underart förekommer). Arten är starkt utrotningshotad enligt den internationella standarden (IUCN). Ändå finns det många gånger fler saigaantiloper i Kazakstan, idag 100.000 stycken, än vad det finns lodjur i Sverige. Skälet till att saigan är så allvarligt hotad har med klimatets förändring att göra. Sommaren 2015 dog 200.000 saigor i Kazakstan på bara tre veckor, motsvarande 80% av populationen och 60% av hela världspopulationen. Forskare och naturskyddare som arbetat hårt i flera årtionden med artens bevarande fick förfärade bevittna hur stora flockar segnade ner till marken och dog mitt framför deras ögon.
Vad hade hänt?
Saigan har en naturligt förekommande bakterie i svalget, pasteurella multocida. Bakterien förekommer även hos grisar, kor och en del andra djur. Sommaren 2015 rådde en utdragen värmebölja i Kazakstan i kombination med hög luftfuktighet. Förhållanden som inte är normala i området utan av klimatforskare anses vara ett resultat av klimatförändringarna. Det orsakade en miljö i saigans svalg där bakterierna plötsligt började att tillväxa ohämmat och så snabbt att djurens immunförsvar inte hade någon chans till försvar
. Antiloperna la sig ner på marken och inom loppet av timmar dog de av akut blodförgiftning. Det var en oförutsedd men inte förvånansvärd följd av onaturliga klimatiska förhållanden som drabbade en art som saknar anpassningsförmåga.
Se de hjärtskärande reportaget av den fantastiske naturfilmaren Andreas Kieling, som var på plats och dokumenterade när antiloperna dog: https://youtu.be/hrGQA_925JE?t=694
Idag har saigastammen fördubblats sedan massdöden, djuret förökar sig snabbt, men forskarna befarar att liknande klimatiska betingelser som sommaren 2015 kommer att bli ofta återkommande i Kazakstan och att risken är överhängande för ännu svårare värmeböljor som förmodligen kommer att utrota hela arten helt och hållet.
Vetenskapen vet fortfarande mycket lite om effekterna som klimatförändringarna har på många organismer, men trots det så visar stora forskarstudier på att så många som hälften av världens alla arter hotas av klimatförändringarna.
Att döda fridlysta djur är faktiskt ett allvarligt brott, att groteskt hänga dem runt halsen som troféer för sina är Instagramfans närmar sig botten av all mänsklig moral. När något sådant sker med människooffer, som vi bevittnat i form av några ökända psykopater sedan internets uppkomst, har det varit förstasidesstoff i alla massmedier som orsakat förfäran, avsky och fördömande världen över.
Detta handlar inte den jakt som människan bedrivit sedan urminnes tider för att överleva. Ett skonsamt och ödmjukt utnyttjande av naturens rikedom som sker med respekt för allt levande och som upprätthåller naturens jämvikt, som vi själva är beroende av för att överleva. Detta handlar om den nya tidens mänskliga avarter. Prylar, statussymboler och upplevelseexhibitionism där det gått så långt att lemlästade utrotningshotade djur hängs ut i sociala medier.
Vi måste fördöma det här som sker öppet i vårt eget land. Detta får inte ske i vår stats namn! Vi måste fördöma de sociala medier som tillåter att detta sker på deras digitala ägor. Det har gått för långt. Det är nog nu!
Länk till min Facebooksida, där jag skriver mer om licensjakten: https://www.facebook.com/Chris-Ceder-700425976835229/
