Skräpet som sprider dödliga virus till djur och natur

Skräp kan vara dödliga smittbärare. Så är det i fallet med den afrikanska svinpesten, en svår virussjukdom som drabbar vildsvin och tamgrisar. Smittan är nu utbredd i många delar av Europa. En av orsakerna är att skräp och matrester som bär på smittan slängs i naturen och äts upp av hungriga vildsvin. Trots det är riskerna för att skräp kan sprida sjukdomar i naturen en icke-fråga för svenska miljömyndigheter. I Sverige dominerar fortfarande uppfattningen att nedskräpning är ofarlig och därför får skräpet ligga kvar i åratal medan myndigheter och entreprenörer dividerar med varandra om vem som har ansvar för bortskaffandet. I Tyskland däremot, tar myndigheterna klokt nog risken för att skräp ska sprida farliga smittämnen och skada båda djurliv och miljö på stort allvar. Ett exempel på det är följande korta välskrivna text som jag översatt från en tysk tidningsartikel från staden Lünen skriven av Daniel Magalski.

“I skydd av mörkret kommer Miljösvinen: Ut med skräpet och iväg – med bil går det på några sekunder. Avfallet är dock en fara för djurlivet och miljön.

“Naturreservat” står på skylten med den gröna kanten och en fågelsiluett bredvid en skogsstig, men vem bryr sig om skyltar? Inom synhåll vid vägkanten ligger en blå plastsäck. I ett hål i säcken tränger det ut sopor, en mugg blåser tvärs över gatan. en kopp blåser tvärs över gatan i vinden. För Elmar Berks på skogsförvaltningen Graf von Kanitz är bilderna välbekanta. Redan på onsdagen upptäckte han nytt olagligt dumpat avfall på flera platser längs Cappenberger Strasse. Allt från hinkar med färgrester till säckar med trädgårdsavfall till restavfall. På torsdagen var det en gammal säng som låg i skogsbrynet mellan Selm och Werne. I sådana fall informerar Berks de ansvariga myndigheterna, som tar hand om bortskaffandet – men de vilda soptipparna kan få allvarliga konsekvenser för naturen.

Korv med risk för infektion

“Soporna är inte bara en olägenhet utan en fara för miljön och djuren som bor där,” förklarar Elmar Berks. Färger och andra farliga ämnen kan tränga ner i marken och vidare ner i grundvattnet. Djur kan skada sig eller fastna i de slängda sakerna, men förutom de uppenbara problemen innebär avfallet också osynliga faror. Matrester kan bära ett virus in i skogen, som patogenen för afrikansk svinpest. Korv och köttprodukter tillverkade av smittade djur innebär visserligen ingen smittorisk för människor. Om vildsvin äter av det infekterade livsmedlen däremot, hotar ett utbrottet av en pest som nästan alltid är dödlig för djuren – det är dem som i värsta fall betalar priset för miljösvinens likgiltighet!”

Soptunnan som försvann i Sisjön

Jag ska avsluta med att berätta historien om bilden ovan, som jag tog i slutet av maj 2018 i Sandsjöbacka naturreservat vid Sisjön i Göteborg. I flera veckor hade högarna med avfall vuxit runt den enda soptunna som fanns i Göteborgs Stads del av Sandsjöbacka naturreservat vid Sisjön. I samma naturreservat, ett par hundra meter därifrån på andra sidan kommungränsen, också vid Sisjön, ligger Mölndals Stad. Vid sin del av Sisjön har Mölndal satt ut flera ordentliga soptunnor, som töms ofta. När det är varmt, som det var i maj 2018, kommer mycket människor för att bada i Sisjön. Med sig har de mat och dryck för att avnjuta på sin utflykt, servetter, plastmuggar, papptallrikar. När de kommer tillbaka från badplatsen vill de slänga sitt skräp i soptunnan. Förståeligt. Många ska åka hem med bussen och vill inte ta med sig avfallet ombord. Denna enda tunna som fanns i Göteborgs Stad slutades dock att tömmas i maj 2018 – enligt uppgifter kom entreprenören inte längre och tömde skräpet av någon anledning. Göteborgs Stad, som har hand om avfallshanteringen, bekymrade sig dock inte över den sanitära olägenheten och riskerna för vilda djur i naturreservatet och lät i veckor sophögarna växa runt soptunnan trots klagomål. Den officiella förklaringen från kommunen var en helt annan. En tid efter att jag fotograferade den vedervärdiga synen runt den överfulla soptunnan var den borta. Ett plakat satt uppsatt på en anslagstavla:

“Soptunnan borttagen. Vi provade att ha en soptunna här på parkeringen men den gav tyvärr upphov till mera skräp här i området. Då våra resurser är begränsade hoppas vi på förståelse när vi nu tar bort soptunnan. Tack för att du tar hand om ditt skräp! Göteborgs Stads Kontaktcenter.”

Här är en länk till en bild på plakatet

Samma problem med otömda soptunnor lider Välens naturreservat i Göteborgs Stad av. Jag har dokumenterat det under många år. I slutet av maj 2018 blev en tunna inte tömd på en över en månad när en entreprenör inte kom för att tömma längre då avtalet mellan denne och Göteborgs Stad hade upphört. Förmodligen var det samma entreprenör som inte tömde i Sisjön då detta pågick precis samtidigt. Trots att boende i området ringde och klagade dagligen kom inte naturreservatsförvaltaren Park- och naturförvaltningen för att göra något åt den förskräckliga situationen i Välens naturreservat. Soporna som låg i och runtomkring tunnan stank vidrigt av förruttnelse på femtio meters avstånd.

Klicka på första bilden för att öppna bildspelet nedan.

Hälp mig att fortsätta med min granskning och mitt miljöarbete i Göteborg! Det är en heltidssyssla som jag gör helt ideellt. Utgifterna är många och jag är tacksam för varje donation som hjälper mig att kunna göra detta i min övertygelse att förbättra Göteborg, att skydda naturen i vår stad och ge upprättelse åt alla som värnar om en god miljö men körs över av våra myndigheter och miljöbovar.
Swish: 0764254234
Nordea kontonummer 4044 00 39394 Christopher Ceder

Tack för intresset! Du kan följa mig på Facebook. Tacksam för ett gillatryck på min sida!

Relaterat