Mellan den 26 maj och 3 juni har Sverige återigen högst dödlighet i Covid-19 i hela världen. Från officiellt håll är strategin ofelbar. Folkhälsomyndighetens byråkrater fortsätter sina dagliga desperata och taffliga försök att försköna och frisera statistiken. I realiteten har vi bland den högsta smittspridningen av något land med konsekvensen att alla som är i riskgrupper tvingas leva under ett konstant hot mot liv och hälsa. Bara den värst av coronaviruset drabbade riskgruppen 70 plus utgörs av 1,6 miljoner svenskar. De har fått sin tillvaro vänd uppochner – för att så många som möjligt ska kunna leva vidare “som vanligt”. Unga och orädda människor vars frihet att gå på fullpackade serveringar inte får ifrågasättas. Men denna frihet – som den socialdemokratiskt ledda regeringen har döpt till “frihet under ansvar” – har i själva verket blivit många andras fängelse. Långt ifrån bara de i riskgrupperna utan deras anhöriga, deras vårdgivare, hemtjänstpersonal och många andra som fruktar att de utan att veta det kan sprida smittan vidare till de som löper en stor risk att faktiskt dö. Många studier visar att presymtomatiska och asymtomatiska smittbärare spelar en mycket stor roll i den explosiva spridningen av coronaviruset – upptäckter som knappt fått genomslag i Sverige där endast de som har symtom betraktas som en risk för personer i riskgrupper.

Solidaritet med de äldre och riskgrupperna har i Sverige blivit ett plakatord som politiker, Socialstyrelsen, Folkhälsomyndigheten och byråkrater slänger sig med. Men ingen av dem visar verklig solidaritet. Att fortsätta utsätta riskgrupperna för stor fara är så långt bort från solidaritet vårt samhälle kan komma. I många andra länder däremot är devisen för pandemin Gemensamt ansvar där man skyddar sina medmänniskor genom att skydda sig själv. Österrikes regering lanserade i mitten av mars 2020 med stöd av Röda Korset en massmediakampanj som hjälpt landet i dess framgångsrika kamp mot coronaviruset: “Schau auf dich, schau auf mich. So schützen wir uns” är kampanjens slogan: “Titta på dig, titta på mig – så skyddar vi oss”. I korta videoklipp i programpauser på tv, mellan låtarna i radio, på regeringens och myndigheters internetsidor upplyser politiker, experter liksom vanliga medborgare, barn och representanter från många olika samhällsgrupper om hur man skyddar sig själv och sina medmänniskor. Österrike visar solidaritet med sina äldre och personer i riskgrupper genom att göra allt de kan för att skydda dem – till exempel genom att ha masstestat all personal och alla boende på landets äldreboenden – sammanlagt 130.000 personer. Husläkare, apoteksanställda och vårdpersonal – alla bär munskydd – liksom de gör i en stor majoritet andra länder men inte i Sverige. Hos oss är det istället talande hur coronapandemin har klätt av den svenska kollektiva tanken som hyllats världen över i decennier. Individens “frihet under ansvar” är Sveriges officiella coronaslogan – vars verkliga brist på ansvarstagande emellertid ger uttryck åt en oförblommerad individualism som obesvärat sätter riskgruppernas liv på spel på fullsatta caféer och uteserveringar. I pressen beskrivs denna “frihet under ansvar” som socialdemokraternas nya mantra och som ger uttryck för en liberalkonservativ och borgerlig individualism fjärran från det svenska kollektivet. En frihet från traditionell svensk solidaritet med utsatta hade varit en mer passande beskrivning på vad den svenska corona-friheten verkligen innebär.

Ansiktsmasker och munskydd, är verklig solidaritet i pandemin.

Häromveckan avfärdade statsminister Stefan Löfvén användandet av munskydd och ansiktsmasker på en presskonferens. Statsministern sa att skydden “skapar falsk trygghet” – i strid med all internationell vetenskaplig expertis. Munskydden är vedertagna och i många fall obligatoriska i resten av världen som ett av de viktigaste sätten att minska och förhindra smittspridning.

Hur är det möjligt? Har vi svenskar en unik fysiologi, en annan andningsmekanism än resten av mänskligheten? Naturligtvis inte!

I Sverige tycks coronahanteringen nu mer än något annat handla om att skyla över de begångna felen för att upprätthålla den politiska prestigen. Att från regeringshåll medge att man gör fel som kostar tusentals människoliv i onödan vore osvenskt men i detta skede det enda verkligt ansvarsfulla och medmänskliga. Jag skulle applådera det. Men istället fruktar jag att det nu gått så långt att det inte finns någon återvändo från den inslagna vägen och att den kallhamrade attityden om att allt är bra så länge vi har en “platt kurva” fortsätter att basuneras ut av vårt lands byråkrater i massmedia.

Hur hade övertygelsen om den svenska coronamodellen varit hos vårt folk om fler istället fått veta att den “platta kurvar” som vi hör om varje dag fortsätter att skörda flest offer (per miljon invånare) i hela världen? Samtidigt som fler och fler andra länders invånare nu kan andas ut och återigen besöka läkare, frisörer och tandläkare utan rädsla är vi svenskar nu fångar i vår egen frihet under under ansvar, den frihet från restriktioner som sades rädda vår ekonomi – men som i själva verket nu orsakar den svåraste ekonomiska och sociala kris vi upplevt.