Fotobloggen

Kalhygge i storstaden: Förstörelsen av Ardalsberget i bilder

För ett par år sedan fattades beslutet att låta Swerock bryta berg på Ardalsberget, trots att de styrande partierna i Göteborgs Stad, Miljöpartiet och Socialdemokraterna, har en valöverenskommelse om att Ardalsberget skall bevaras orört som grönområde.
Idag ser de Rödgrönas löfte ut så här:

Ardalsberget ligger ett stenkast ifrån centrala Göteborg: bara fem kilometer från Slottskogens parkidyll och sju kilometer från stadens hjärta på Gustav Adolfs Torg. Inte många storstäder som så nära stadskärnan kan skylta med så orörd och vacker natur – som nu håller på att utplånas!

På Ardalsberget finns Göteborgs bästa havsutsikt – till Tistlarna i söder, långt förbi Vinga och halvvägs till Danmark i väster, och till Marsstrand i norr.

Kalhygget och den industriella expansionen av Göteborgs Hamn, som göteborgspolitikerna vill göra till en av världens största hamnar trots vår ringa befolkning, har redan förstört skönheten hos de milsvida vyerna, som snart kommer vara ett minne blott när berget sprängts sönder och krossats till makadam:

På försommaren 2016 gör Swerock en provsprängning i södra änden av det beviljade täktområdet. Och för att genomföra detta lilla test kalhuggs Ardalsberget hundratals meter norrut, helt i onödan, mitt under fåglarnas häckningstid.

Ett par dagar senare går hela arbetsstyrkan på semester. Jag befinner mig på Ardalsberget och bevittnar den stora förödelsen. När jag frågar sprängaren om inte fällningen av skogen kunde väntat tills efter semestern, svarar han ”jovisst”.

Överallt ligger fällda träd, grot och ris på sönderkörd skogsmark. Förtvivlade småfåglar genomsöker de fällda träden för att hitta sina nyfödda och dödsdömda ungar, som med berått mod stjälps ur sina bon när Swerocks entreprenör Södra Skog kapar träden med tunga avverkningsmaskiner.

Gäller inte längre Miljöbalken i Göteborg frågar jag mig, när jag står på denna naturens krigsskådeplats, vårt lands stränga miljölag som genom 4§ i Artskyddsförordningen säger att alla fåglar är fridlysta? Är det inte längre förbjudet att störa fåglar, särskilt under de tider som de fortplantar sig och föder upp sina ungar och är det inte förbjudet att skada eller förstöra djurens fortplantningsområden och viloplatser så som lagen föreskriver?

Jag ringer upp Länsstyrelsens artskyddsinspektör från avverkningsplatsen, gör en anmälan om brott mot Miljöbalken och uppmanar Länsstyrelsen att genast komma till Ardalsberget – men får svaret att de inte har någon möjlighet att komma dit. Istället blir jag tillfrågad om jag kan dokumentera vilka arter det finns på Ardalsberget.

Jag? Det är nu det händer, ett misstänkt miljöbrott! Många hektar skog har redan avverkats och skogsarbetarna går nu till fots och röjer i skogen vid det unika bronsåldersröset, så att avverkningsmaskinerna enkelt kan komma fram och fälla träden.

Situationen är kaotisk och min närvaro på platsen är inte uppskattad av skogsarbetarna. Och mitt i detta förväntas jag bedriva tillsyn åt Länsstyrelsen och se till att våra miljölagar följs? Vårt telefonsamtal pågår i nästan 45 minuter och jag uttrycker min stora missbelåtenhet över Länsstyrelsens ovilja att omgående bege sig till Ardalsberget för att inhämta bevis om att det just nu sker ett miljöbrott.

Mina vänner och kollegor från Trädplansrörelsen, Anne Sahlstedt och Patricio Pons, ringer jag också. De kastar sig i bilen och kör till Ardalsberget. När de kommer fram är de mållösa och chockade över förödelsen:

En månad senare får jag svar från Länsstyrelsen. De avskriver min anmälan. Måhända har de tagit åt sig av min kritik under telefonsamtalet, då de nu har besökt Ardalsberget, men de har inte funnit några rödlistade fågelarter vid sitt besök, och det är till synes det enda som intresserar dem i detta ärende.

Länsstyrelsen förklarar för mig att Naturvårdsverket har en egen syn på lagstiftningen i Miljöbalken, nämligen att skyddet i artskyddsförordningen, som gäller alla fågelarter, bara bör gälla för rödlistade arter samt vissa arter vars förekomst minskat med mer än 50% de senaste 30 åren.

Och så enkelt avslår de min anmälan. Den som tror att att Miljöbalken gäller alla fåglar, så som det står skrivet, är förd bakom ljuset. Lagen är bara ett spel för gallerierna. Detta är inte första gången Länsstyrelsen avskriver anmälningar som jag gjort om avverkning under häckningstid, så jag är inte förvånad, men denna gång är avverkningen så brutal och omfattande att det är nödvändigt att höja rösten och göra allmänheten medveten om vad som verkligen pågår i Göteborg – vars politiker varje dag med skryt och förakt för sanningen utropar till den ”gröna och nära storstaden”.

Jag har därför skrivit ett öppet brev till Länsstyrelsen som jag publicerar inom kort. Jag hoppas att det kan bidra till ett uppvaknande och väcka en för våra grönområdens bestånd livsviktig debatt. Tack för visat intresse och följ mig på facebook eller bloggen om du vill veta fortsättningen på denna skandal!