När Göteborgs Stad sålde Lärje Station skulle den nya ägaren renovera den K-märkta byggnaden till originalskick. Fyndpriset på 450.000 kr för kulturminnet och en 2500 kvadratmeter stor tomt i attraktivt läge mindre än fem kilometer från Centralenområdet, där Göteborgs nya centrum kommer uppstå, skulle kompenseras av den kostsamma renoveringen.
Renoveringen skulle göras i samarbete med Göteborgs Stadsmuseum. Istället rivs den K-märkta stationen nu efter att den nye ägaren låtit byggnaden förfalla tills den blivit rivningsfärdig:
2009 sålde Fastighetskontoret den gamla k-märkta Lärje Station nära Gamlestadsvägen vid Alelyckan till bolaget Scandinavian Flanges and Fittings (SFF). Företaget skulle bland annat byta tak, paneler och gräva anlägga ny dränering runt huset och bevara stationshuset och tillhörande byggnader enligt detaljplanen och varsamhetsbestämmelser om byggnadens utvändiga utseende som K-märkningen kräver.
Hösten 2018 beviljade Byggnadsnämnden rivningen av Lärje Stationshus efter att SFF lämnat in en rivningsansökan.
Nedan kommer jag berätta den skrämmande berättelsen om hur ett kulturminne som skulle bevaras och renoveras istället läts förstöras med alla inblandade parters goda minne.
Senhösten 2017 såg Lärje Station ut så här. Flera av fönstren är trasiga och står vidöppna och taket har rasat in:
De tillhörande byggnaderna är fallfärdiga:
Den välskötta trädgården växer igen med sly och är kraftigt nedskräpad:
Flera rum är totalförstörda efter upprepade eldsvådor som en följd av byggnaden lämnats obevakad med trasiga och vidöppna fönster:
Stationen ockuperas
2008 ockuperades stationen av ett 25-40 tal ungdomar efter att kommunens försäljningsplaner blivit kända. GP skrev om ockupationen då. “Vi vill ha en frizon. Vi bor här på grund av bostadsbristen och det sociala vakuum som boende i en lägenhet innebär, sade den namnlösa gruppen.” Huset var då i gott ut- och invändigt skick: “huset välbevarat inomhus, med slipade trägolv och målade väggar.”
Samma vy hösten 2017:
2011 bildades gruppen Occupy Lärje, som återigen ockuperade stationen, nu inte längre i kommunens ägo. Skälen till ockupationen var nu fler: Man ville bevara och få underhålla byggnaden, eftersom den redan då var i ett tilltagande förfall. Ockupanterna varnade redan då för att hela försäljningen var en täckmantel för att låta huset förfalla så det blev tvunget att rivas. Så här skrev de i ett pressmeddelande:
“SFF köpte fastigheten från Göteborgs stad år 2009 och påstår att dom inte kunnat reparera taket eller fläkta ut mögel, på grund av finanskrisen. Eftersom detta inte ännu har gjorts så har huset börjat mögla i några rum och det finns fuktskador. Men det är långt ifrån försent att rädda huset, inte heller är det någon hälsofara att vistas i huset i nuläget. Men om huset får stå oskött såsom SFF låtit det kan det utvecklas till att hela huset förfaller. Huset är både K och Q märkt, vilket betyder att man inte får bygga om det hur som helst, därför skulle det troligen ligga i Bennys intresse att låta huset förfalla igenom att inte reparera det och använda husets mögel och fuktskador som en ursäkt för att en dag få riva det utan att behöva krångla med att söka tillstånd.”
Brist på sociala mötesplatser
Ett av de viktigaste skälen för ockupationen var enligt Occupy Lärje “bristen på sociala mötesplatser i Göteborg”. Unga människor har få trevliga och tillgängliga platser att mötas och umgås, spela musik, laga mat och anordna andra aktiviteter utan att det kostar något och ställs höga krav på verksamheten. I Lärje Station var förutsättningarna mycket bra, det fanns inga grannar, bara ett trist industriområde intill.
Fastighetskontoret säljer stationen med villkor om att den ska renoveras och bevaras
I försäljningvillkoren ställdes höga krav på att den K- och Q-märkta fastigheten skulle bevaras och renoveras i enlighet med de strikta regler som kulturminnesmärkningen kräver. Taket och fasad skulle läggas om och dräneringen skulle åtgärdas. Enligt den landskapsplan som Fasgtighetskontoret tog fram skulle också en vacker trädgård anläggas i anslutning till stationshuset. Romantiska promenadvägar längs en stilla damm och genom en lummig trädgård, en bäck som på flera ställen korsas av vackra valvbroar, en stilfull stenläggning, många nyplanterade träd och blomsterrabatter syns på ritningen.
Beslutet togs fram av dåvarande Fastighetsdirektören Christina Jonsson:
“I gällande detaljplan finns skyddsbestämmelser för stationshuset, uthuset och jordkällaren som medför att dessa byggnader inte får rivas. Vidare finns varsamhetsbestämmelser om byggnadernas utvändiga utseende. Planen medger inte någon ytterligare byggrätt på tomten. SFF har i samarbete med NCC besiktigat stationshuset som är i behov av omfattande renovering. Bland annat behöver fasaden och taket läggas om och dräneringen kring huset måste åtgärdas.”
Köpeskillingen för stationen och den 2500 kvadratmeter stora fastigheten sattes till 450.000 kr av Fastighetskontoret. Ett vrakpris för så mycket mark blott några få kilometer från centrala Göteborg. Om det då inte vore för den kostsamma renoveringen…
I mars/april 2010 förkunnade köparen SFF stolt sin dåvarande hemsida att man i samarbete med Göteborgs stadsmuseeum skulle renovera stationen: “SFF är stolt att hjälpa till att restaurera stationen till sitt originalskick”. Totalt skulle SFF investera 2 miljoner Euro, 20 miljoner kronor, vilket också inkluderade bygget av en 300 kvadratmeter stor lagerhall intill stationen, vars byggnation var en förutsättning för att få köpa den K-märkta fastigheten. Lärje Station skulle i sitt originalskick användas som ett konferenscenter när renoveringarna genomförts. SFF skrev samtidigt att renoveringen ännu inte börjat men att man vid månadens slut skulle publicera en detaljerad rapport om arbetets fortskridande. Dessutom skulle en järnvägsvagn i full storlek ställas framför stationen. Inne i stationshuset skulle det anläggas en modelljärnväg.
Fastighetsdirektören lämnar efter mygelskandal
Fyra år senare, 2013, lämnade Christina Jonsson sin post hårt kritiserad för bedrägeriskandalen under Fastighetsmässan i Cannes, efter att Göteborgs Stad hållit öppen bar för medarbetare och partners och höga förvaltningschefer gjorde privata inköp, till en kostnad av en halv miljon kronor. Kvittona lämnade de in till kommunen, som attesterade dem som offentliga utgifter. En granskning visade sig dock vad det rörde sig om. Bostadsbolagets VD Bertil Rignäs “lunchkvitto” var i själva verket ett svart damplagg ifrån en exklusiv klädboutique. Vd:n för det kommunala bolaget Älvstrandens Utvecklings AB, Mats Andersson, lämnade in kvitton på mat och sprit som köpts nästan en vecka innan mässans början, samt ett kvitto för en hyrbil i Cannes under tio dagar – trots att mässan bara pågick i fyra dagar.
Förfallet tar fart
Sedan ockupationen 2012, som jag själv besökte, har Lärje Station förfallit något oerhört. Då var köket, golven och inredningen i bra skick. Se bilder: Länk. Idag är det ett gapande hål i taket, efter att en eldsvåda totalförstört flera av rummen, däribland kök och matsal. Många av fönstren har stått vidöppna i åratal och stationshuset har varit ett tillhåll för missbruk, vilket klottret på väggarna vittnar om.
Tomten, med vackra buskage och fruktträd ser idag hemsk ut, nedskräpningen är fruktansvärd. De intilliggande byggnaderna, bla toalettbyggnaden, och ett par intilliggande mindre hus, har också förfallit svårt. K-märkta Lärje Stationhus är idag rivningsfärdigt. Ingen kan längre renovera det. Förfallet är så långt gånget att byggnaden inte går att rädda. Man skulle endast kunna bygga en replika – men vem skulle ha intresse i att göra och bekosta det?
Enligt statistik idag får man idag punga ut med en miljon kronor för blott 163 kvadratmeter mark Göteborgs Kommun, där byggbar mark är en stor bristvara. 2500 kvadratmeter mark skulle då värd 15 miljoner kronor. Vad Lärje Stationshus är värt på marknaden kan jag inte spekulera i – men helt säkert mer än de 450.000 kr som kommunen sålde för. Nu var ju förvärvet av den k-märkta station förenat med villkor om en kostsam renovering, men som vi ser så blev det aldrig någon upprustning till originalskick som utlovades. Fastighetskontorets krav visade sig vara helt tomma och myndigheten glömde bort hela historien. Säkerligen är man idag glada att vara kvitt Lärje Station och slippa renoveringskostnaden och att hitta någon lämplig verksamhet för huset.
Andra tongångar från nye ägaren
Efter eldsvådan våren 2017 verkade SFF inte ha något minne av åtagandet att renovera och bevara den K-märkta Lärje Station:
– Från början tänkte vi renovera huset och använda det som kontor, men det var i för dåligt skick, sa VD Benny Levison till GP.
Han berättar att ingen person är skriven i huset men att det ockuperats av personer vid jämna mellanrum.
– Det brann faktiskt även i juli förra året, men då var branden inte lika omfattande. Efter förra branden lämnade vi in en rivningsansökan till kommunen som varken har beviljats eller avslagits än. Länk till GP.
Att den nya ägaren låtit den K-märkta stationen ockuperas med jämna mellanrum med följden att den eldhärjats vid flera tillfällen vittnar om att SFF inte hade något intresse att vidta några åtgärder för att skydda byggnaden från att förstöras helt. Det gapande hålet i taket och de vidöppna fönstren som jag dokumenterade vid mitt besök ett halvår efter branden 2017 är ytterligare bevis på att SFF lämnar huset åt sitt öde och den oundvikliga slutgiltiga förstörelse som nu sker. Detta är inget annat än ett uppsåtligt förfall av huset.
Inlämnandet av en rivningsansökan några år efter det vackra åtagandet att tillsammans med Göteborgs Stadsmuseum renovera Lärje Station till originalskick är ett rent hån mot demokrati och laglydnad i Göteborgs Stad.
Så frågan var vad som ska ske med det gamla stationsrucklet? Fastighetskontoret som tycks ha glömt bort allt, inklusive detaljplanen och kravet på byggnadens bevarande.
Marken är ju inte byggbar enligt detaljplanen – där står det K-märkta huset. Men vem kommer upprätthålla denna detaljplan idag och dess bevarandekrav när det inte finns något att bevara längre?
Ingen. Det fick vi bekräftat då Byggnadsnämnden beviljade SFF:s ansökan om rivningslov.
Land grabbing
Om inte Göteborgs Stad ser till att leva upp till avtalet om att Lärje station ska bevaras så kommer försäljningen bli ett typexempel på land grabbing – markrofferi. Efter all denna tid som gått som stationen fått stå och förfalla efter försäljningen – idag precis tio år – så kan man utesluta att något kommer att ske. Ännu en historia av Göteborgsanda och politisk amnesi kan läggas till handlingarna. Den stora förloraren är vi och vår stad, vårt kulturhistoriska arv och vår gemensamma egendom, i detta fall en vacker och historisk byggnad med en naturskön trädgård. Ofta handlar det emellertid om betydligt större och ekonomiskt mer värdefull egendom än Lärje station som privata intressen roffar åt sig.
Är Göteborg ett mecka för land grabbing?
Nyligen kunde vi läsa om Sernekes vidareförsäljning av gamla Säve flygplats. Efter stängningen 2015 sålde Göteborgs Stad 2016 sitt markinnehav på 13 hektar till Swedavia för 18 miljoner kronor. Hur mycket Serneke skulle betala Swedavia för de sammanlagda 170 hektaren ville inte Swedavia tala om. – Det är ett marknadsmässigt pris, som jag inte kan kommunicera, säger Charlotte Ljunggren, flygplatschef för Landvetter flygplats, som skött förhandlingarna med kommunen.
Att en statlig myndighet vägrar att tala om vad den sålt en stor egendom för borde vara en högljudd varningssignal för både media och rättsväsende. Men så ej i Sverige. I många andra länder däremot, är land grabbing likställt med korruption, och är förbjudet och straffbart.
Olagliga utförsäljningar under marknadsmässiga priser orsakar en enorm samhällsskada och ekonomisk förlust i många länder.
I Frankrike och Tyskland straffas de som bedrar samhället genom utförsäljning av allmän egendom under marknadspriser med kännbara fängelsestraff men dit har Sverige långt idag.
I slutet av 2018, blott ett par år efter köpet sålde Serneke Säve flygplats vidare för 1.1 miljarder kronor, efter att 2017 förvärvat en fastighet på 100 hektar vid Säves flygplatsdepå Depå från Platzer för 100 miljoner kronor.
Även om det inte är känt vad Swedavia sålt Säve för så kan man med enkel huvudräkning förmoda att Serneke gjort en storvinst på förvärvet och vidareförsäljningen av mestadels kommunalt och statligt ägd mark. Lika tydligt är det att det är samhället och Göteborgarna som står för den stora förlusten när den allmänna egendomen privatiseras.
Ingen tycks vilja gräva i den misstänkta land grabbingen i Göteborg. Blott någon enstaka röst har slagit larm om det ljusskygga spelet mellan myndigheter och mäktiga byggherrar när allmän egendom avyttras. Theo Papaioannou, partiledare i det fd partiet Vägvalet, var ensam i Göteborgspolitiken om att kritisera nedläggningen av Säve och hanteringen där Swedavia vägrade att lämna ut utredningen om varför flygplatsen skulle läggas ner: “Hanteringen av Säve flygplats under all kritik“.
Fler bilder på Lärje station: