Coronakrönika: ett land i pandemins grepp och i etisk kris

I Sverige stundar en lång och plågsam sommar utan politisk aktivitet och med ringa förhoppning om att coronavirusets spridning ska avta. Tvärtom befarar jag att den kommer att öka då regeringen planlöst slopat restriktionerna för inrikes resor utan att gardera med åtgärder för att förhindra smittspridning: som att bära munskydd i offentliga miljöer som i affärer, på tåg och bussar – vilket världhälsoorganisationen WHO uppmanar till, som att bara låta hotell ha 50 procent av rummen uthyrda för att minska trängsel och upprätthålla strikta hygienregler, som Tyskland bestämt ska gälla när landet för ett par veckor sedan öppnade sina hotell. Det har gått bra att öppna upp landet och ekonomin för Tyskland: nyinfektionerna av coronaviruset fortsätter att dala. De är nu i genomsnitt 2.5 nya coronafall per 100.000 invånare och vecka – en siffra som är mer än 20 gånger lägre än Sveriges över 50 nya fall – och Sveriges coronakurva har ännu inte börjat gå ner, som den gör i samtliga andra Europeiska länder.

När Sveriges statsminister Stefan Löfven den 13 maj fick frågan om han rekommenderar att munskydd ska användas i det allmänna rummet, som på bussar och tåg, på apotek, bibliotek och i affärer – vilket själva WHO, FN:s världshälsoorganisation nu starkt uppmanar hela världen att göra, svarade statsministern kyligt:

– Utifrån expertmyndighetens utlåtanden tycker jag inte heller att vi ska ha [munskydd]. Det finns en falsk säkerhet i det där nämligen. Det är det som jag tar fasta på här. Att om man tror att nu har man munskydd då smittar man inte eller inte kan bli smittad, det är en falsk säkerhet.

Innan statsministern fått frågan gick den till Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson:

Vår uppfattning är att munskydd i det allmänna rummet inte tillför något större skydd hos befolkningen.

Journalists motfråga: – Ni kommer inta att förorda det?

Ja, ja inte om det hänger på oss! Nej! röt generaldirektören till med märkbart irriterat tonfall.

Ett så emfatiskt avfärdande – från Statsministern och Folkhälsomyndighetens chef av alla – sätter naturligtvis ribban högt för kraven på munskydd för alla som arbetar i vård och omsorg. “Skräck, panik, gråt i omklädningsrummet. Det här är ju inget litet fel heller, det handlar ju om liv och död sannolikt för personalen”. Så börjar det skakande tv-reportaget om hur kraven på munskydd har pressats tillbaka av svenska myndigheter. Reportaget avslöjar hur Arbetsmiljömiljöverkets expert varit mycket kritisk i interna mejl till Folkhälsomyndigheten för att de plockat bort kraven på munskydd för vårdpersonal på bl a äldreboenden i sina rekommendationer och hur Sveriges kommuner och landsting, SKR, pressat Arbetsmiljömiljöverket att ta tillbaka ett generellt krav på munskydd i alla patientnära och brukarnära kontakter.

Med statsministerns och folkhälsogeneraldirektörens kallsinniga inställning till att införa den universellt mest vedertagna hygienåtgärden för att minska smittspridning, sjukdom, död och lidande – munskydd – kommer det tyvärr att bli många nya svenska ”superspreading events” (superspridare på svenska) denna svenska sommar. Ett superspreading event är en situation där en person smittar ett stort antal andra, som på ett tåg, i en knökfull tunnelbana eller spårvagn, i en kör, på en restaurangeller ett café med många gäster som sitter nära varandra.

Då Sverige idag saknar den omfattande testning som många andra länder gör och inte smittspårar, trots att smittskyddslagen förordnar att vi ska göra det, så sker Superspreading events i Sverige utan att någon får veta om det. Istället förfäras vi när vi nås av nyheten att hälften av de boende på en enda äldreboendeavdelning insjuknat i corona och avlidit utan att sätta händelsekedjan i samband, från superspreading events och samhällsspridning av coronaviruset till att smittan oundvikligen tar sig in på ett äldreboende med massdöd som följd.

Mödrar, fäder, livskamrater, mor- och farföräldrar fortsätter att ryckas ifrån oss helt i onödan för att statsministern och folkhälsogeneraldirektören hårdnackat fortsätter att aktivt förhindra användandet av munskydd. Detta kommer nu orsaka än mer lidande och död hos samhällets sköra och utsatta, som Sverige inte förmår eller ofta ens försöker att skydda mot viruset, varken på ett värdigt eller vetenskapligt sätt.

Räcker det inte med de nästan 4700 döda vi redan sörjer? Åttafalt fler än Danmarks döda, fjortonfalt fler än Finlands, tjugofalt fler än Norges och nästan femhundrafalt fler än Islands? Är det en strategi att försvara med näbbar och klor och hålla fast vid denna långa sommar, för att bespara lidande och rädda liv i pandemin och undvika fattigdom och svält som följer i dess spår – en etik som är självklarhet för en stor majoritet av världens länder i coronapandemin? Nej. Det är en villfarelse och nationell skam. Där människoliv cyniskt blivit en siffra i statistiken – en punkt på den “platta kurvan” som vår statsepidemiolog “hyllas” för att den fortsätter att vara oförändrat platt – dvs människor fortsätter att dö i samma höga utsträckning – inte som i andra länder där myndigheter och politiker applåderas när kurvan tryckts ner i botten och hela städer och regioner blivit helt coronafria.

Vi har inte ”misslyckats att skydda våra äldre” som Sveriges politiker dagligen urskuldar sig. Nej, vi har misslyckats att skydda alla – unga, medelålders såväl som gamla och sköra. Vi har misslyckats att skydda anhöriga, vänner, arbetskollegor. Vårdpersonal, invandrare, skolbarn, ja, faktiskt varje samhällsgrupp och det är därför smittan också drabbar riskgrupper och äldre. Det är oundvikligt och man behöver inte vara fysiker för att inse det även om man inte hör det nämnas i Sverige – det är nämligen inte önskvärt för det går inte ihop med ’strategin’ att livet och samhället ska fortsätta som vanligt – en strategi som i själva verket inte existerar utan är, för att citera rubriken till en tidningsartikel om coronaviruset i Sverige i den tyska tidningen Die Zeit, ett ”Kaos kamoflerat som strategi

I många andra länder finns också samma problematik som i Sverige – en åldringsvård som utsatts för stora nedskärningar – varför lyckades dessa länder då så mycket bättre än Sverige att skydda denna riskgrupp? Låt oss titta på ett exempel, på Grekland, ett av de länder som lyckats bäst i Europa med att stoppa coronaviruset, vilket landet gjort så effektivt att man aldrig fått något verkligt utbrott eller “våg” av smitta som i många andra länder. På ett äldreboende i Aten berättar personalen om hur de skyddar de äldre från coronaviruset:

“Vi bär alla masker, handskar, engångsskyddsförkläden, skyddsglasögon och i köket bär vi till och med skoskydd för engångsbruk. När de boende ser oss så, skrattar de. “Ta av masken så att jag kan se ditt söta ansikte,” eller “Du ser ut som du är klädd för karneval,” säger de till mig.”, berättar sjuksköterskan Dimitra Perivolari. På äldreboendet där hon jobbar lever 100 personer i åldrarna 75 till 100 år. Det råder besöksförbud på boendet, men anhöriga har kunnat komma för besök ändå, på andra sidan en plexiglasskiva. Det slående är att trots pandemin har livet inne på äldreboendet fortsatt nästan som vanligt, undantaget att personalen klär sig i en rymddräktsliknande skyddsutrustning. De boende träffas för aktiviteter, spel och samtal som de alltid gjort, och de kan göra det tryggt för att personalen är extremt noga med hygienen vilket gör det mycket svårt för viruset att komma in.

Exemplet ifrån Grekland är bara ett av många sätt att aldrig ge viruset fria tyglar utan i varje läge istället trycka ner det. På så sätt skyddar samhällets alla institutioner och grupper varandra. Solidaritet. Hela samhället skyddar personalen inne på äldreboenden, som vidtar ytterligare försiktighetsmått genom att eliminera risken för att de ovetandes kan föra smittan vidare till de sköra eftersom ingen kan vara hundraprocentigt säker på att man inte bär på viruset.
Sannolikhetslära, riskminimering, försiktighetsprincipen – det finns många ord beskriver vad andra länder gör men som Sverige helt enkelt struntar i. Det är ingen strategi. Det är vårdslöst och djupt oetiskt och det fortsätter att varje dag utsätta miljoner svenskar för fara –   enbart i riskgruppen 70 plus finns 1,6 miljoner svenskar.

Nordjylland är sedan en vecka coronafritt. Inte ett enda nytt fall i en region med 600.000 invånare – fler än Göteborg, Sveriges andra stad, där många äldre inte längre vågar besöka varken läkare, apotek eller en vanlig livsmedelsaffär för att de fruktar för sina liv. Är det ”friheten under ansvar”, sloganen som ska leda Sverige genom pandemin, myntad av de regerande Socialdemokraterna? Är det frihet när en människas trygghet att uppsöka läkarvård utan att riskera livet berövas för att inte personalen på vårdcentralen använder munskydd som de nu gör praktiskt taget överallt i världen men inte generellt i Sverige? Nej! Det är inte frihet – det är förtryck och ett hot mot rätten till ett värdigt liv som berövats de äldre, de sjuka och de i riskgrupper i Sverige. Och inte bara de utan alla de som riskerar att smitta ner föräldrar, far- och morföräldrar, nära och kära såväl som vård- och hemtjänstpersonal och människor i andra yrken som tvingas arbeta med en ständig rädsla för att de kan smitta sina patienter och klienter utan att själva ha några sjukdomssymtom.

Den tyske virologen Christian Drosten, världsledande expert på det nya coronaviruset SARS-CoV-2 och det nära besläktade SARS-CoV, det mycket dödliga viruset som orsakade det svåra SARS-utbrottet 2003-2003, berättar i sin nästan dagliga podcast på den tyska public service-kanalen NDR att det nya coronaviruset är som mest smittsamt dagen innan bäraren av viruset uppvisar sina första symtom på sjukdomen Covid-19. Detta har varit känt sedan i början av mars – men har trots det inte fått något genomslag i Sveriges coronahantering. I Sverige testas i princip ingen utan symtom och vårdpersonal måste arbeta tills de får symtom. Först då testas de – inte som i andra länder om någon de kommit i kontakt med på arbetsplatsen har insjuknat med viruset. Frågan är då hur många inom vård- och omsorgsyrken som sprider viruset under den presymtomatiska sjukdomsfasen, då de inte har en aning om att de är smittade? Förmodligen ett skrämmande stort antal – men dessvärre inget vi får veta eftersom smittspårningen havererat, trots att den måste göras enligt smittskyddslagen. Som en följd av många slapphänta försummelser och bekväma ställningstaganden har coronaviruset fått en fri passersedel rakt in i hjärtat av den svenska vården och omsorgen och slagit så hårt mot våra äldre. Det som började med hemvändande skidturister som tog med sig viruset från Italien och inte sattes i karantän vid hemkomsten utan gick direkt till jobbet – som läkare, sjuksköterskor, lärare och många andra yrken med stora antal dagliga kontakter på arbetsplatsen – blev Sveriges första superspridare, som var den osynliga gnistan till vårt lands så dödliga coronaepidemi.

Svenskar är inte längre välkomna i Nederländerna. Snart över hela Tyskland likaledes: Igår meddelade förbundslandet Niedersachsen att alla inresande från Sverige måste sätta sig i hemkarantän i två veckor. Idag kom samma besked från förbundslandet Mecklenburg-Vorpommern, som har två av de tre färjerutterna mellan Sverige och Tyskland. Det innebär i praktiken att svenskar portas från Tyskland. Övriga tyska förbundsländer kommer i rask takt följa efter då karantänplikten är en redan beslutad överenskommelse mellan den tyska regeringen och förbundsländerna – som jag skrivit om igår.

”Budskapet är att vi inte vill ha svenskar här för närvarande” säger Nederländernas premiärminister Mark Rutte, som samtidigt inför reseförbud till Sverige från sitt land.

De senaste dagarnas utveckling kan närmast jämföras med ett plötsligt krigsutbrott där gränser bommas igen och hela folkslag förklaras för paria. Nu har det drabbat oss. För första gången på över 200 år. Och samtidigt förefaller det som inget hade hänt i vårt land. I Sverige är allt som vanligt. Politiker som låtsas som ingenting. Var det en tillfällighet att Sveriges utrikesminister Ann Linde lika plötsligt som oväntat annonserade den starka svenska UD-avrådan från utlandsresor samma dag ca sex timmar efter att Tyskland meddelat att man skall öppna sina gränser för Europeiska länder som lyckats få kontroll över coronaviruset och effektivt stoppat dess samhällsspridning? Inte av smittskyddsskäl utan av “logistiska skäl” som Linde betonade, för att svenskar inte ska bli fast i ett land där det skulle kunna ske ett plötsligt utbrott. Vilket land, i Europa, hade utrikesministern egentligen i tankarna där ett sådant utbrott kan ske? Det enda svåra utbrottet där samhällsspridningen inte minskar i Europa sker just i Sverige. Var det inte en läglig ideologisk manöver av utrikseministern för att ge sken av att smittosituationen är farligare på andra håll än i Sverige? Vilka av våra Europeiska fränder som stampar på varje lokalt utbrott och släcker varje liten virusbrandhärd med alla medel tänkte utrikesminister Ann Linde på när hon och regeringen tog ännu ett irrationellt “coronabeslut” med ideologiska undertoner, utan Riksdagens inblandning, att uppmana svenskar att inte resa ut ur landet utan någon rimlig grund?
Var det också en tillfällighet att Sveriges statsminister i fredags eftermiddag plötsligt och lika oväntat meddelade att regeringen slopar restriktionerna för resor inom Sverige – återigen – blott timmar efter att det tyska statliga smittskyddsinstitutet Robert Koch-institutet satt Sverige på listan över coronahögriskområden, tillsammans med Brasilien och ett fåtal andra platser på jorden, där antalet nya infektioner överstiger 50 fall per 100.000 invånare och vecka? Kanske var det tillfälligheter, frågan är egentligen inte så intressant i sig – men det är den svenska regeringens agerande, som tjänar ett slugt politiskt och ideologiskt syfte – att avleda uppmärksamheten från omvärldens skärskådande av regeringens bristande förmåga och likgiltighet inför att bekämpa coronaviruset i vårt land.

På den tyska tv-talkshowen Markus Lanz, ett omåttligt populärt program som sänds fyra kvällar i veckan på den tyska statliga tv 2 – ZDF – där aktuella samhällsfrågor diskuteras med inbjudna gäster, var nyligen den svenska coronamodellen ett av teman. På videolänk talade programledaren Markus Lanz med Dr. Thomas Schimke, en tysk husläkare som arbetar i svenska Lappland, och ensam har ansvaret för de boende på fyra äldreboenden i Pajala. När han fick höra om att coronaviruset var på väg i början av mars fick han personligen “Schweineangst” (stor skräck), eftersom han genom tyska medier, Christian Drostens podcast m fl redan visste att viruset på “solid vetenskaplig grund” var smittsamt upp till två dagar innan de förstå sjukdomssymtomen uppträder. Dr Schimke berättar att han “oroade sig enormt eftersom Folkhälsomyndigheten uppmanade personalen inom sjukvården att gå till arbetet som vanligt – även om de hade anhöriga i hemmet som insjuknat i Covid-19 – så länge som de inte själva inte hostade eller hade feber. På mig rann svetten, det kan jag lugnt säga”. På eget bevåg införde Dr Schimke omedelbart besöksstopp på äldreboendena och uppmanade sin personal att stanna hemma om någon i deras hushåll blivit sjuka. “Jag kände mig som i ett dubbelblindförsök” berättar Dr. Schimke.

Vad Schimke sa härnäst har fått stora rubriker i tysk nyhetsmedia och press. Efter en genomgång om Sveriges intensivvårdskapacitet berättade läkaren att de som är över 80 år “sorteras ut” och inte får någon intensivvård. En märkbart skärrad Lanz stammade fram en motfråga “betyder det, betyder det att man, man.., man ger medvetet inte dessa patienter över 80 andningshjälp?
– Radikalt uttryckt, ja. Helt så är det inte, men jag känner till den aktuella statistiken som visar att för närvarande bara människor mellan 22 och 81 år ligger på intensivvårdsavdelningarna, och att medelåldern är 55 år för de som intensivvårdas. Vi har också fått anvisningar att prioritera bort över 80-åriga och personer med underliggande sjukdomar, svarar Schimke, varpå en av de inbjudna studiogästerna, Berlins borgmästare Michael Müller, ses skaka på huvudet.

Som sagt har Tyskland en mer än 20 gånger lägre spridning av viruset i samhället än Sverige, det är en enorm skillnad – och Tyskland testar mycket mer än Sverige, där testas folk utan symtom omgående om de haft kontakt med någon smittad eller t ex bor i ett hyreshus där någon infekterats. I staden Grevenbroich utanför Düsseldorf testades samtliga boende i höghuskomplex efter att personer i ett enda hushåll varit smittade. I Göttingen pågår ett större coronautbrott i ett stort höghus efter att familjer träffats för sammankomster. Myndigheterna har reagerat prompt och ställt upp testtält i höghusets underjordiska garage där samtliga boende testas alltmedan hela höghuset är satt i karantän. Se video nedan hur testningen går till. Alltså är mörkertalet garanterat större i Sverige än i Tyskland och våra nya infektioner kan befaras vara ännu högre än den officiella statistiken.

Vi har blivit Europas svarta får och riskerar med nuvarande katastrofala styre att bli isolerade från omvärlden  – inte ens i Danmark och Norge är vi välkomna. Vi börjar kusligt nog bli frihetsberövade utan att någon protesterar och det är en mycket dålig och rent av farlig utveckling i ett demokratiskt samhälle.

Om du uppskattar mitt arbete, lämna gärna en liten donation. Den är mycket viktig för mig för att kunna fortsätta med detta arbete som är en ideell heltidssysselsättning.

Swish: 0764254234

5 3 röster
Betyg
Prenumerera
Meddela mig om
guest
0 Kommentarer
Inline Feedbacks
Läs alla kommentarer

Relaterat